Darling var gullig som vanligt och cyklade bredvid när jag sprang. När vi hunnit halvvägs ut till maran står det en älg i skogskanten, max 15 meter från oss. Jag blir, som alltid när jag träffar/får syn på skogens konung, smått i extas och står bara och tittar och försöker få älgen som bara glor på oss att reagera på något sätt. Jag visslar, tjoar och får Darling tillslut att plinga i ringklockan, men det skiter älgen fullständigt i. Darling frågar hur älgen håller öronen för att få en susning om den är obrydd eller förbannad, men den verkade då vara munter. Efter en liten stund går jag med på att fortsätta vidare, men jag var jävligt redo att hoppa upp på Darlings pakethållare utifall att älgen bestämt sig att slå följe med oss. JAG HAR JU SAGT ATT VI BOR PÅ LANDET!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar