Mitt bandagerade barn

Eller ja, gipsad är hon ju snarare, vår Astrid. Nästan på pricken 3 år sedan hon stukade samma armbåge vid två skilda tillfällen och fick röntgas. Då var det ingen fraktur, men idag såg det sämre ut.

I lördags lekte hon med kompisar på en studsmatta, gick på utsidan av nätet och blev knuffad ner. Landade illa (enligt barnen med armbågen på en utstickande planka från ett altanbygge bredvid) på vänster arm, och blev väldigt ledsen. Samtidigt så var hon väldigt trött, och klockan var sent, så vi bestämde oss för att avvakta.

I går, söndag, hade hon på morgonen ingen greppstyrka i handen, ville inte böja/sträcka armen och var svullen och lite lilafärgad över armbågen. Men allt eftersom dagen gick så blev det bättre, och jag rådgjorde med en granne som är mamma till fyra och dessutom också utbildar sig till sjuksköterska, så vi åkte aldrig in. Tänkte att det var en stukning som sist, och att anledningen till att hon blev bättre under dagen var att svullnaden höll på att lägga sig.

Men så började det göra mer ont och bli svullet mot kvällen, och i natt har hon sovit väldigt oroligt och haft ont. På morgonen åkte därför Crille och Astrid in till hälsocentralen, jag till skolan för muntlig tenta och Elsa till föris. De blev skickade vidare med en remiss till röntgen i Sunderbyn, där jag mötte upp dem på akuten. Då det var så mycket vätska (svullnaden) så var det svårt att se skillnad på spricka/fraktur och om den var felställd, men ortopedläkaren trodde att det är en fraktur.

Hon har nu en gipsskena, med armen böjd i 90°, och vi ska tillbaka för ny röntgen på måndag (om en vecka alltså). Då har förhoppningsvis svullnaden lagt sig, så att det går att se bättre på röntgen, och då blir det antingen nytt gips eller så får hon vara utan. Vi hoppas såklart på det senare, men törs inte hoppas på för mycket. I vilket fall som så borde hon vara fri från gips när badsäsongen drar igång!

Det har varit en tapper dam idag, som blivit klämd på, röntgad och gipsad. Väntat och fikat har hon också gjort. Och åkt buss, kanske dagens stora höjdpunkt! Med sig hem hade hon både ett rosa klistermärke med två grisar på, och en glittrig plastgroda. När kvällen kom tog dock energin slut, hon blev ledsen för att gipset var tungt, sedan så gick det inte att vända sig själv i sängen, och gipset är ju väldigt oskönt. Stackaren, det är inte lätt att ha ett stort gips på en liten arm.

Tapper!