Fick träffa en mycket trevlig läkare som själv var på tjocken, och jag klarade besiktningen. Lungorna och hjärtat lät fint, blodtrycket var något lågt, och hon ville nysta vidare i varför jag får den där svidande UVI-känslan och blod i urinet. Hon ifrågasatte varför de inte kollat mina njurar sist jag var in, och det kunde jag ju självklart inte svara på.
Troligtsvis är det inget som har med själva graviditeten att göra, och skulle det bara vara sköra slemhinnor så är det konstigt med UVI-svid. På måndag skulle provsvaren komma och då skulle hon ringa gyn i Sunderbyn och rådfråga.
Roligt att både läkaren och provtagningssköterskan var preggon, men hade inte 23:an flyttat in och vi fortfarande kämpade så hade jag nog grinat som en tok i bilen påväg hem. Inte pågrund av avundsjuka, utan av längtan. Tänk så fort man lämnar dom jobbiga känslorna bakom sig, nu handlar det om en helt annan hanterbar och njutningsfylld längtan istället. Kämpa på bebislängtare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skönt att klara besiktningen, tänk snart får ni börja lyssna på lilla hjärtat:)
SvaraRadera