Tur i oturen

Vårat bilskrälle har ju, som ni kanske inte kunnat missa, varit trasig. Jocke bogserade oss hem efter att den gått sönder, några dagar efteråt bogserade han in Crille och bilen till verkstaden, och några dagar efter det så bogserade han samma ekipage till ytterligare en verkstad. Jag kom på den eminenta planen att inte repa bilen alls, utan ringa efter bärgning så fort vi ska nånstans. Det kändes dock lite drygt, så vi lät bli.

Jag har sett tusenlappar med flaxande vingar sen dess, då bilen till sist lämnades in på en verkstad som inte riktigt har rykte om sig att hålla bra priser, utan snarare tvärtom. Det byttes 3 spridare (fråga mig inte vart de sitter eller vad de har för funktion), vilka kostar 8000 kronor. Styck. Plus arbetskostnad. Efter det funkade bilen tip-top.

Vad är det nu som är tur, tänker kanske ni. Att vi slapp lägga drygt 30'000 kronor på något annat? Nej, det roliga i hela den här historien är att bytet gjordes på förlängd garanti, så vi betalade inte ett ruttet korvöre. Man skulle snarare kunna säga att vi gick plus, då både Crille och svärfar fick varsin chokladhare vid hämtning av bil idag.

Vilket jäkla flax alltså! Puh.