Hon tar sig fram utan problem med gåstolen, dock bara framåt. Lite problematisk att ta sig runt hörn alltså, men då kan man ju alltid ropa på mamma som kommer och hjälper. Spännande att upptäcka allt på egen hand, såsom pläden på soffan och bladen på krukväxten.
Var tvungen att fota innan jag plockade fram den stränga blicken och sa "-AJ AJ". Livsfarligt att tugga krukväxter ju.
fredag, maj 27, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Häftigt att se henne fara fram! Jag har vår gåstol så låg som det går men Eila når ändå inte ner till golvet riktigt ännu (hon är ju ungefär lika lång som Astrid men har korta ben och lång rygg). Så hon står på en "matta" som går att fästa under. Men hon är nöjd ändå!
SvaraRaderaVilken sötnos du har!!!
SvaraRadera....och om jag säger såhär det är inte sista gången du kommer att måsta säga aj aj. =0)Det värsta är ju inte då de är överallt utan att de äter allt.
SvaraRaderaVilken glading! Heja Astrid! :)
SvaraRadera