lördag, september 28, 2013

Elsa 1 år

För precis ett år sedan blev vi föräldrar till lilla Elsa Elisabeth Stråmo. Efter en graviditet som jag stundvis mot slutet önskade skulle ta slut NU och en fantastisk förlossning så fick vi en överraskande stor tjej i våra armar.

Nu är hon inte alls särskilt stor, utan en nätt tjej precis som sin syster. Viljan är dock större än störst, och det finns inte mycket som kan hindra henne om hon väl bestämt sig för något. Som att lyfta upp och bära runt på badrumspallen som är lika stor som henne själv, hur går det till liksom? Hon är motorisk, snabb som attans när hon hittar på rackartyg och bjuder ofta på sina smittande leenden och mjuka kramar.

Hon går för fullt, trillar eller kryper ytterst sällan. Klättrar en del, men tar sig turligt nog inte upp i soffan själv. Förstår väldigt väl vad "nej" betyder, men lyssnar såklart inte alltid när det sägs. Lite ouppfostrad än med andra ord!

Att äta, det är populärt så länge det är något gott som bjuds, till exempel korv på längden och tvären. Kolhydrater är dock mindre populärt, potatis/ris/pasta/bröd hamnar oftast på golvet, är det en LCHF:are jag närt vid min barm? Den egenkokta majsvällingen får två bebistummar upp, och en flaska slukas överraskande snabbt.

Ord som vi (och ibland andra) förstår är mamma, pappa, tutte, där och "Ass". Hjärtat smälter när hon går runt från rum till rum och frågar efter sin syster, syskonkärleken finns där redan nu.

Hon älskar att bada och duscha. Kurragömma är favoritleken, och att lägga matbitar i skålen, saker i väskor och så vidare är också en hit. Trivs allra bäst utomhus där hon går runt och plockar sten, pinnar och annat som går att finna. Blir sprattligt glad då hon ser Molly och Silver (farmor och farfars hundar), tycker att det är high life att gå runt själv på stan/mataffärer, och charmar gärna pensionärer hon möter på vägen med ett brett flin.

Hemma kan hon gå iväg och leka en liten stund, men är snabbt tillbaka och drar en gärna i byxbenen när man försöker laga mat. På bortaplan är hon (konstigt nog) mycket mer självständig och vill helst smita iväg och bli jagad.


Morgonkonsert på nya xylofonen. Tack familjen Fridlund!

1 kommentar:

  1. stora tjejen! grattis igen : )
    så många färdigheter. så kul att läsa om deras syskonkärlek <3

    SvaraRadera