Vi gjorde det!

Jisses alltså, så många stenar vi klättrat och klivit över idag. Ni som föreställer er en tur till Sydtoppen som en mysig strapats med vackra fjällsjöar och grön vegetation, tänk om! De första kilometrarna såg vi fjällbäckar, gröna buskar, gräs och mossa, men sen var det sten, sten, sten. OCH STEN!

Det tog 7 timmar upp, vi stannade en halvtimme på toppen och sedan tog det 5 timmar ner. Nu är vi fyra väldigt nöjda, men trötta och ömma, tjejer som ska sova. Imorgon väntar 19 kilometers vandring (kanske lyxar vi till det med 7 kilometers båtfärd) ner till Nikkaloukta för hemfärd.

Kebnekaise dag 2

Vi lämnade fjällstationen vid 07:20 och tog sikte framåt, mot sydtoppen längs västra leden. Solen sken men högre upp var det fortfarande dimma, turligt nog försvann det innan vi hunnit så högt.

Genom dalgången Ladtjovagge var det rätt flackt med fin led, men så fort vi svängde av upp i Kitteldalen blev det stenigare. Vi korsade Kittelbäcken på flera ställen, men det var så pass lite vatten att vi inte behövde vada utan kunde kliva över balanserandes på stenar. Första ordentliga stigningen kom där leden gick upp mellan Tolpagorni och Vierramvare, där det var en brant med större klippblock. 

Andra fortsatte direkt efter, upp på Vierramvare som endast bestod av sten i olika storlekar och som jag upplevde var den brantaste stigningen. Efter att vi tagit oss upp så såg vi toppstugorna och toppen som små prickar, vi såg äntligen målet! Sedan var det bara att börja ta sig ner 200 meter på andra sidan innan vi lunchade i Kaffedalen.

Där befann vi oss vid Kebnekaises fot vilket kändes som ett stort jäkla skämt, skulle vi uppför den branten och sedan vidare mot toppen?! Ingen av oss hade någon vidare aptit, men vi åt ändå, och fortsatte sedan vidare. 

Det var tungt fysiskt, men vetskapen om att vi bara var ungefär 2 timmar bort från toppen gjorde att det kändes lättare psykiskt. Vi pinnade på och tog en snabb paus vid en av toppstugorna. Efter det så blev det betydligt flackare, men var rätt stora stenblock att kliva på/över tills vi nådde fram till glaciären. När vi kom över krönet och jag såg den vita snön lysa framför oss så kändes det fantastiskt, vi var snart framme vid målet vi strävat efter i 7 timmar!

Både vid frukosten och påväg upp hade vi fått höra av dem som varit före oss att man inte tog sig upp på toppen utan stegjärn (typ broddar med mördartaggar). När vi nådde upp till glaciären fick vi dock höra av ett killgäng att det gick nu när solen lyst så att översta snölagret blottnat upp, men att vi skulle vara försiktiga.

Upp på toppen tog vi oss, alla fyra. Jag och Anne gick upp på själva spetsen som var ca 1,5 meter bred med raka kanter ner på bägge sidor. Känslan var fantastisk, solen sken som aldrig förr (vi fick höra att en guide sagt att det var max 5 dagar med så bra väder per säsong) och det var så mäktigt, vi hade bestigit Sveriges högsta berg, 12 kilometer på 7 timmar!

Vägen ner var lika lång, men tog 5 timmar. Konditionsmässigt var det en walk in the park, men det slet mycket på knäna och kändes ordentligt i fötterna. 

Då vi kommit "hem" till fjällstationen så blev det inspektion av ömma fötter, en iskall dusch (slut varmvatten) och middag innan vi trillade i säng, mycket nöjda med dagens prestation!

Alltså

Det ser ju varken brant eller jobbigt ut..men det är det! Tro mig!

/Svettig tjej med ömmande muskler

Kebnekaise dag 1

Efter sammanlagt 5 timmars gång och 45 minuters paus så kom vi fram till Kebnekaises fjällstation, trötta i fötterna men lyckligtvis utan skavsår, glada och nöjda över dagens insats. 

Det är så makalöst vackert i fjällvärlden, vi har låtit "-OOOOOH" i kör fler än en gång kan jag lova. Vädret var riktigt fint från start, soligt med lite moln, men sedan blev det mer mulet och smådroppade lite regn till och från.

Fjällstationen är jättefin! Vi har ett rum med fyra sköna bäddar och kommer sova som drottningar. I samma byggnad finns duschar och toaletter, och i en intilliggande finns servicehus med kök och matplatser (och duschar samt toaletter för de som tältar).

Imorgon väntar den riktigt stora utmaningen, 24 kilometers vandring upp och ned för självaste Kebnekaise. Det blir tufft, det är vi säkra på, men euforin när/om vi når till toppen kommer vara oslagbar. Bäst att vi sover nu och slutar skämta om nötter, så vi är pigga imorgon!

Va gör vi? Nu kör vi!

Äventyr utan min bebis

Håller lite extra hårt i min bebis hand och känner att det svider lite i hjärtat bara av tanken på att jag ska vara borta från henne i 3 dygn. Hennes storasyster går det ingen nöd på, men vem ska svara Elsa när hon ropar "-MAMMAMAM"? 

Lilla familjen kommer ha det bra trots min frånvaro, det är jag säker på, men man vill ju som gärna tro att man är oumbärlig!

På en liten stund möter jag upp mina resekamrater och sedan drar vi iväg på äventyr, tjoho!

Ingen diabetes, men ett mäklarbesök

Efter lämning av prover på morgonen så kunde vi blåsa faran över för diabetesen vi diagnostiserat Elsa med. Herregud, finns det någon sjukdom vi inte felaktigt misstänkt? Snart får vi nog förbud mot google av personalen på hälsocentralen, men då det blev så tokigt från början med hennes allergier så är vi verkligen på helspänn för att inte missa något symptom på någon livshotande sjukdom. Höns, höns, höns. Varför hon dricker cirkus 260ml vatten till sin frukost, det vet vi fortfarande inte, men chansar på törstighet.

Lustigt nog så vägde hon idag 7830 (kan ha varit 7860, minns inte riktigt) gram, vilket innebär en ökning på typ 400 gram på en vecka. Va? Hade vågen helt flippat ur sist eller? Nu ligger hon alltså inte alls så farligt långt nedanför sin kurva, utan helt okej. Kommer bli gråhårig innan ungen fyller fem, jag är alldeles för lättstressad när det gäller mina barns hälsa alltså.

Efter de positiva provresultaten så blev det ett positivt mäklarbesök. Nästa vecka kommer fotografen och kort efter det ska annonsen ut, vemodigt och roligt på samma gång. Astrid är helt inne på att flytta, både då vi passerat vägbyggen och hotellbyggen har hon frågat om det är vårat nya hus de bygger. Det kommer bli så roligt när vi kommer igång och hon kan få följa allt som händer på tomten!

Hönsiga föräldrar? Hoppas!

Sedan i våras har vi tyckt att Elsa druckit väldigt mycket, ger vi henne en full flaska med vatten så slurpar hon i sig den, och fortsätter med nästa om vi fyller på. Hon pinkar därefter, så det verkar som att det mest rinner igenom henne. Jag tog upp saken med en dietist (inte hennes ordinarie), och hon sa att det kan ha att göra med hennes allergier, men att vi skulle vara uppmärksamma.

Nu när hon dalat i vikt (tappat en hel kurva på en månad) så letade jag på 1177.se för att hitta några tips på hur vi skulle maxa hennes mat med näringsrika livsmedel och fett. Vad snubblade jag över?

Tecken på diabetes typ 1

Behöver kissa ofta och mycket
Blir väldigt törstig
Går snabbt och ofrivilligt ner i vikt.

Till råga på det så fick vi i helgen veta att Crilles biologiska morfar hade diabetes typ 1, och det fick oss att bestämma att vi skulle kontakta BVC. Efter ett samtal dit så ringde BVC-sköterskan som har hand om Elsa i sommar upp och berättade att hon pratat med vår läkare och ville att vi i morgon 09:00 ska komma in och lämna urin- samt blodprov.

Håll nu tummarna för att vi är hönsiga föräldrar och att vår lilla tjej inte ska vara sjuk. Det ska iallafall bli skönt att kolla upp det och slippa vara oroliga!

Godaste sanden..

serveras på Näset. Fråga Elsa så får ni höra, delikat, ljuvligt, smaskens!

Imorgon mäklarbesök, på fredag bergsbestigning!

Imorgon kommer en mäklare hit för att värdera vår bostadsrätt. Vi hoppas att han ska säga något i stil med att vi kommer bli miljonärer, men det kommer ju inte att hända. Iallafall så har vi ikväll fixat och donat här hemma med småsaker som legat och grott likt surdegar lite här och var. Skurit av ett plaströr vid husgrunden, målat bakom nya fjärrvärmepannan, putsat rutorna på nedre plan, burit undan betongplattor som legat vid tvättstugebron och såna där roliga saker. Visserligen ska det inte fotograferas något imorgon, men det känns skönt att ha sånt där gjort då det ska fotas i sommar även om vi inte lägger ut till försäljning förrän i höst.

På onsdag ska jag åka mot Kebnekaise tillsammans med min fru, hennes syster och deras vän! Vi övernattar halvvägs till Nikkaloukta, och fortsätter på torsdagen med att åka bil till Nikkaloukta och gå de två milen till Kebnekaise fjällstation. På fredag är planen att ta oss både upp till och ned från sydtoppen, och på lördag går vi ner till bilen och styr kosan hemåt. Ett riktigt äventyr, jag är så taggad och är glad över att det fanns plats kvar då jag bestämde mig i sista sekund (i fredags).

Det är mycket som händer nu, fullt ös!

Hoppsan

"-Passa räcket, det är nymålat!"

"-Vilket..räcke."

Men är inte vi med? Jodå!

Vi har det bra!

Augusti

Månaden då jag börjar jobba igen efter ett års sjukskrivning/föräldraledighet, min bror gifter sig och min brorsdotter blir döpt, vi väntar på att fyra(!) bebisar ska komma till världen (den femte tjuvstartade 31/7), Astrid börjar om på föris efter sommarlovet och mormorn och morfarn kommer på besök. Vilken fin månad det ska bli! Massor av roligheter och spännande saker som ska ske.

Det känns, varje år, som att augusti står för nystart. Tidigare var det vid skolstart som allt kändes nytt, nu är det återgången till rutiner efter sommaren. Jag gillart, ser framemot allt som kommer ske, även att börja jobba igen.

Augusti ifjol, med Elsa innanför naveln

Packningsidioten

Ni kanske vet vad en packningsidiot är för något? Om inte, så ska jag förklara:

En person med förmågan att ALLTID glömma något viktigt i packningen, men ofta packat ner en eller flertalet andra saker som är totalt onödiga.

Igår åkte Astrid till farmor och farfar, jag packade en väska med kläder, och en påse med gympaskor och skalbyxor. Skaljackan hade blivit kvar i bilen sen dagen innan, så den skulle Crille lägga i då han bar ut packningen. 

När vi skildes åt utanför Vidarsch, Ted och Annlo, vart vi varit och fikat, så frågade jag honom om han kommit ihåg jackan (jag och Elsa gick hem då Crille skjutsade in henne till farfarn). Fick till svar att den hade han redan lagt i påsen. Glömde på kvällen att jag redan frågat, så jag frågade igen och fick till svar "-Ja, den låg i påsen som jag lämnade till pappa tillsammans med den andra packningen". 

Vad hittar jag nu när vi sätter oss i bilen för att åka upp till svärisarna? Astrids jacka. Frågar hur i hela fridens namn jackan kan befinna sig både i bilen och i Bredsel? "-Oj, jag måste ha skickat med Elsas jacka.." 

Min sambo, en äkta packningsidiot. En vacker dag kommer han glömma sitt huvud hemma. Och Astrid har förhoppningsvis inte haft på sig sin lillasysters jacka i storlek 68.

Ett genant ögonblick

Kom just in från en cykeltur med den största och den minsta familjemedlemmen. Insåg att jag haft sockarna på FEL FOT hela tiden.

Åh så genant, jag svimmar av pinsamhet!

Tisdag

Familjen Knopf/Nilssons bohag lastades idag in i kåpsläp och försvann söderöver efter pannkakslunch på Kullenvägen. Sorgligt, men livet kan ju inte alltid vara roligt, eller hur? Det var trevligt att umgås samtidigt som vi packade in, roade barn och städade. Vi kan då säga att vi utan tvekan tog tillvara på sällskapet in i sista minut. Vissa människor klickar man bara med, och jag är så glad att Linda och Harry också gick babymassage i våras!

Efter avsked så hoppade vi in i bilen snabbt som attan och tog sikte på Piteå och havsbadet. Där mötte vi upp familjen Pettersson för show på Skeppet, lek på Nimbys värld och kaffe/te/kvällsfika i husvagnen. Älska campingliv, så mysigt det är! Flickorna somnade i bilen påväg hem, och fortsatte sedan sova i sina sängar efter att vi burit in dem. Det är ju så mysigt att krypa upp i soffan om kvällarna nu när det blir mörkt. Tända ljus och surpla i sig en kopp te, inte tokigt alls!

Dagen, och ett dåligt BVC-besök

Idag har Crille varit in och jobbat, och jag och flickorna har haft en riktig mysdag då vädret varit grått. Det blev sovmorgon till 09:10, frukost ute, lek med Erik och ett besök på BVC innan lunch. 

Efteråt kollade jag och Astrid film då Elsa sov middag, sedan myste vi i soffan och fick besök av farbror Kocko innan farsan kom hem. Middag, en löprunda för min del, städning av hemmet för resterande familjemedlemmars del, dusch för samtliga, godnattsaga i storsängen och nu ska jag och Crille kolla Simon och ekarna, käka jordgubbar och kramas i soffan. 

Och BVC-besöket ja, inte så värst positivt. Lilla räkan har vuxit 2 centimeter på längden, men gått ner 255 gram. Hade hon stått still så hade vi inte varit förvånade, då hon är väldigt aktiv just nu, men att hon skulle ha gått ner trodde vi aldrig. Nu ska vi späcka all hennes mat med ännu mer fett, och komma tillbaka på ny vägning om 2 veckor. På eget initiativ har jag nu börjat skriva matdagbok, för att sedan kunna rådgöra med hennes dietist när hon kommer tillbaka efter sin semester. 

Ungen måste ju ha mask, jag menar, till middag åt hon 7 köttbullar och 2dl makaroner, vart stoppar hon allt?!

Elsa 10 månader

Vår lilla dam utvecklas så man knappt hinner med. Nu ställer hon sig upp utan stöd, och rekordet i promenerande är 7 steg på raken. Gissar att det dröjer innan hon går på heltid, men hon är på god väg!

Hon är återigen supermammig, och kan börja grina bara av att höra min röst. Sitter och leker i godan ro i en halvtimme, så visar jag mig och då blir det kaos. Tror och hoppas att det blir bättre när jag börjar jobba, vilket bara är 2 veckor bort! Galet hur fort den här föräldraledigheten har gått.

Serverar vi något passande så äter hon helt själv, vilket är så himla skönt. Lassar upp lagom bitar utspridda på brickan som är fäst i stolen, så sitter hon där och plockar i sig tills det är slut. Då blir hon oftast arg och vill ha mer!

Sover ungefär 20-08 (vi har fått till fina semestertider!) och sover första stunden i sin egen säng, vaknar på natten och då lyfter vi över henne till vår där hon sover vidare till morgonen. På dagarna blir det en vila på 1,5-3 timmar, längst sover hon om man ligger bredvid.

Att välja sina strider

25 grader varmt i skuggan, gassande sol och gummistövlar! Inte ett skoval jag själv skulle ha gjort, men när man är 2.5 kan det tyckas vara genialiskt. Väljer mina strider och låter hennes fötter svettas.