Det var mycket kul med köttfest, väldigt mycket kul. Rent utav så roligt att vi borde göra om det, gärna inom en snar framtid. Men dagen efter köttfesten-den dagen kan vi förpassa långt bak i minnet. Och förhoppningsvis behöver vi (läs:jag) aldrig mer uppleva en dag av den kalibern. Att man aldrig lär sig!
Jag och Elina var på zombie-stadiet när det var dax för frukost, Darling och Pa mumsade friskt i sig smörgås efter smörgås. Sen var det dax för vår första tur på golfbanan, och det går att sammanfatta mitt spel med ett ord: VÄRDELÖST. När jag tittade på bollen för att slå fick jag anstränga mig för att inte kräkas över den, och när jag sen väl svingade så for varenda boll långt åt tjotahejti ut i skogen. Skyll mig själv, är huvudet dumt får kroppen lida.
På torsdag har vi spelprov, mina knän skakar redan. Hjälp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar