Tidigare har jag avfärdat snoozande som en ful ovana, och inte förstått tjusningen med fenomenet. När väckaren ringer då kliver man upp, punkt slut. Men sen ungefär tre månader tillbaka så har jag blivit en riktigt hängiven snoozare, trots mina tidigare fördomar. Jag antar att mina allt senare kvällar har en bidragande orsak, vilket logiskt sett ger tröttare morgonar, men ibland när jag vaknar pigg som en mört när klockan ringer 07:00 vill jag ändå ligga kvar bara för att det är så skönt.
Jag får stora kval i mitt inre när jag inser att jag praktiskt taget står på självdisciplinens brant och är på vippen att trilla ner. Jag som alltid genomför det jag bestämt, står för mina principer och håller hårt på självdisciplinen? Så nu bestämmer jag mig för att jag VILL snooza, att snooza är HÄRLIGT-inte slött, och självklart ska jag UNNA mig att ligga kvar nio minuter (minst) varje morgon. Nu när jag bestämt mig för det så vore det en brist på självdisciplin att inte ligga kvar och krama kudden varje morgon. Så var det problemet ur världen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar