Mest surr om mina barn

Helgen har varit riktigt mysig och härlig, fick skjuts på julstämningen då alla syskonen Stråmo befann sig hemma under samma tak. Underbart och lyxigt att faster Johanna, Tomas och Loke nu flyttat upp! Astrid har inte varit så värst brydd om sin mor eller far under helgen, det har ju funnits betydligt roligare personer att leka, äta och sova med.

Det har gjort att jag verkligen haft tid att koncentrera mig på Elsa, som varit en riktigt mammig liten rackare den senaste veckan. Ingen annan duger 9/10 gånger, och det känns som att jag fått en Elsaformad utväxt på min kropp. Dagar som idag är det lätt att få dåligt samvete när man är hemma själv med båda barnen, och Astrid får stå tillbaka då Elsa tjuter som en siren om hon inte får vara i min famn. Och när jag hjälper Astrid med toalettbesök, borstar tänderna eller värmer lunch åt oss så får Elsa vackert vänta och skriker sig illröd. Puh, hoppas att det är 5-veckorssprånget det här, annars blir jag nog gråhårig i förtid.

Däremot törs jag nog säga att Elsa är en superstjärna när det gäller sovandet, när vi lämnade Bredsel klockan 19 igår så somnade hon, i natt vaknade hon för att äta efter 7,5 timmes sammanhängande sömn, var vaken en liten stund och somnade sedan om till klockan 6 då resten av familjen vaknade. Tummen upp! Hade jag aldrig kunnat drömma om efter sömnterrorn som Astrid bedrev som liten parvel.

Vad var det jag ville få fram med det här inlägget då..Ja, det har jag redan glömt. Men jag kan avsluta inlägget med mitt mantra under skrikiga stunder:

"Det krävs bara två bra minuter för att glömma två dåliga dygn"