Sista dagen avklarad. Aldrig tidigare under mina två&ett halvt år på Polaris har jag glömt att stämpla in, men idag lyckades jag. Lili kommenterade min fadäs med "-Tänk att det skulle ta två&ett halvt år för dig att bli mänsklig!" Mina pimpade Birkenstock fick följa hem i väskan, likaså Polaris-fleecejackan, en massa papper från skåpet, min syltburk och hemliga humlan. Chokladhjärtat som kom från Essilor (glastillverkare) på alla hjärtans dag ifjol har jag sparat på, men fick nu Stephen äran att ärva det.
Det känns fortfarande inte som att jag satt min sista potatis i den rosa fabriken, det känns som att jag fått semester. Antar att det slår mig i huvudet som en hård slägga när jag sitter på Arbetsförnedringen och säger "jag är arbetslös" till en handläggare som hatar sitt jobb och vill göra mitt liv till ett helvete. Skämt åsido, jag tror att det här kommer lösa sig rätt bra, nu har jag iallafall tid att blogga, läsa böcker och promenera all day long.
Inte en endaste tår trillade över mina kinder, men jag var inte långt ifrån när VD'n torkade sig i ögonen, när jag kramade om Märren och sa åt henne att vi visst kommer ses en massa och att hon inte behövde gråta eller senare när högsta tuppen lät tårarna rinna och avrundade vårat förtroliga sista samtal med "det är så förjävligt". Jag kommer sakna mina extramammor, extrapappor och kompisar, men jag är inte ett dyft ledsen över att jag monterat min sista Infinity 2, det, det var mer av en lättnad kära vänner!
Nu ska jag hämta min kära sambo och åka och handla. Kanske jag hittar något fint för presentkortet mina arbetskamrater samlat ihop som avskedsgåva?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar