Bara två arbetsdagar kvar på Polaris nu. Känns konstigt, men samtidigt räknar jag ner. Varför gå och grämas över något som definitivt kommer hända? Bättre längta till nytt jobb, nya utmaningar och förändringar. Fick promenadsällskap av Anna på vägen hem, och då kände jag verkligen att jag kommer sakna de flesta arbetskompisarna. Hur ska jag klara mig utan tio extramammor?
Och hur ska jag palla med att gå arbetslös? Förhoppningsvis blir det inte så länge, men jag har iallafall bestämt mig för att inte ta det helt piano under den tiden, utan hålla hårt på disciplinen. Inget sova till tio, inget fika hela dagarna och absolut inget springa på stan vareviga dag. Planen är att kliva upp och äta frukost med Darling, sen bege mig ut på promenad när jag vanligtsvis går till jobbet. På så vis kommer jag igång med dagen tidigt och är trött om kvällarna så att jag inte orkar vända på dygnet, men hur det blir utanför planeringsstadiet lär ju visa sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar