Hemma i den nordligare delen av vårat vackra och avlånga land återigen. I förrgår tog vi en lång promenad med två av tre syskonbarn i vagn och skånevintern var i sitt esse med värmande sol och dimhöljda åkrar. Ett väder som liknade våra allra finaste höstdagar. Det känns onekligen konstigt att i januari se grönt gräs och höra fåglar kvittra, men en liten vårkänsla har nu planterats i mig och ska förhoppningsvis gro sig stark och inte frysa bort under de två/tre kommande "riktiga" vintermånaderna vi har framför oss här i norr.
Jag vet att jag är fruktansvärt dålig på att uppdatera bloggen så fort jag kommer utanför hemmets fyra väggar, men det finns då så mycket jag uppskattar mer än att sitta framför en dataskärm. I fem dagar har jag busat och spelat spel med Benjamin, kramats med Cassandra och myst med en ständigt dregglande Gabriel som måste vara en av världens i särklass snällaste bebisar. Återigen har jag, om än för ett kort tag, fått leva vardagsliv med största storasystern vilket inte händer särskilt frekvent sen hon flyttade iväg till Båstad när jag var elva, och jag har fått gnabbas med svågern. De andra två underbara systrarna och ena svågern har också kommit Knislinge för dop och vi har haft roligt och myst tillsammans. Tid för dator? Jag vill inte lägga de dyrbara minuterna på att knattra på ett tangentbord!
Några fina bilder har det blivit, och imorgon ska jag bjuda på några favoriter, nu hägrar ett bad med skön ansiktsmask och chokladbadskum innan TopModel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar