Hey there cookie

Om Polaris inte saknar mig och Mia efter morgondagens fika, då är det fanimej illa. Kakorna som efter första turen i ugnen bestod av chokladsås, efter andra turen liknade chokladkräm och efter tredje turen såg skapliga ut, men smakar mumma (jag har tjuvsmakat).

Antagligen sista kvällen på ett tag som jag måste lägga mig tidigt eftersom jag måste vara pigg på jobbet imorgon, konstigt! Tiden har gått så fort sen jag gick hem längs den fina cykelvägen med tårarna rinnande nedför kinderna eftersom jag för första gången i mitt liv fått sparken. På ett sätt känns det bra att sluta med flaggan i topp, jag vet att jag är uppskattad av chefer och arbetskamrater för att jag gör ett bra jobb och livar upp stämningen, men på ett sätt vill jag ju inte sluta alls. Nåväl, nu får vi se vart vinden bär mig!