Redan är vi färdiga för avfärd! Jag trodde vi skulle stresspacka till sista sekunden innan Stephen kom och hämtade oss för skjuts till tågstationen, men där trodde jag fel! Antagligen har vi glömt något som vanligt, men är det inte packat nu så kan vi leva utan det.
Så skönt att vi nu har långledigt och kan rå om varandra och familjen, jag längtar så hemskt efter mina fina små syskonbarn!
Adios!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar