Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Allt känns så fruktansvärt banalt då det ställs mot det faktum att det finns ett litet liv i samma storlek som ett knappnålshuvud i min mage. Hur mäktig är inte den kvinnliga kroppens förmåga att bära ett barn? Jag skriver väl om det lilla knappnålshuvudet, även kallat 23:an, då.
Trots sin ringa storlek så gör 23:an lustiga saker med sin moders kropp. Jag dricker nu vatten som aldrig förr, mår småilla så fort jag är hungrig (dvs så fort jag inte tuggar på någonting), har ont i de små behagen jag kallar boobs och har en mer eller mindre konstant svag molande värk i nedre delen av magen. Det gör mig absolut ingenting, någon av ovanstående "besvär", de är ju alla bevis på att det finns någon därinne.
23:ans pappa kommunicerar med sin kommande arvinge dagligen och är mycket frikostig med pussar och kramar, både till magen och mig. Jag gillart! Nu ska jag bege mig en trappa ner och tillaga en smörgås med påskskinka på, 23:an är visst sugen på en sån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jättegrattis...så glad jag blir för er skull! Jag hoppas att följande nio månader ska bli underbara och att du får njuta av en fantastisk graviditet.
SvaraRaderaKramar från Gun-Marie, Elinas mamma (som följt ert kämpande med spänning)
Tack så mycket! :) Hur jag än kommer må så anar jag att det kommer bli fantastiskt! :) kram
SvaraRaderaÅH! Vilken påskpresent!
SvaraRaderaStort grattis :-)
Kram kram
Grattis till er båda! Så himla kul att det äntligen blev! :) Hoppas allt går bra och att du får må så bra som möjligt :)
SvaraRadera/Lovisa
Grattis!
SvaraRaderaTaaaaack Anncha, Lovisa och Håkan! :)
SvaraRadera