Vecka 12's magiska gräns

Många väntar med att berätta om sina graviditeter tills dom nått vecka 12. Det respekterar jag, och på samma sätt förväntar jag mig att andra ska respektera att vi berättar om vår graviditet trots att vi denna vecka går in i vecka 6.

Anledningen till att många väntar med att berätta är för att risken för missfall sjunker betydligt efter vecka 12. Men inte ökar väl chansen för missfall av att människor i vår omgivning vet om att vi ska bli föräldrar? Det handlar alltså om att man själv inte känner sig bekväm med att behöva berätta om ett eventuellt missfall, vilket i mina ögon är fullt förståeligt. Det finns inget rätt eller fel, det är upp till var och en att avgöra. När vi började försöka bli gravida (eller snarare sagt få mig gravid) så ville vi vänta till vecka 12 efter ett eventuellt plus med att berätta. Månaderna gick och vi ändrade inställning pga två orsaker.

1. Sen september 2009 har vi försökt göra barn offentligt. Inga hemligheter, inga konstigheter, varför skulle vi börja vara hemliga nu och behöva ljuga i två månader? Undanhålla den största lyckan som hänt oss för dom som stöttat oss när det varit tungt och hjälpt oss igenom tårar och förtvivlan.

2. Calle Schulmans krönika Tystnaden kring missfall är farligt som publicerades i Expressen 2 november 2009. Kan ni inte vara snälla och ägna fem minuter åt att läsa den?
Jag säger som Calle;

"Låt oss skita i de tolv veckorna och ta glädjen när den kommer och sorgen när den kommer. För en sak vet jag: tar man ut glädjen i förskott får man i alla fall vara glad en gång."