Från och med du

Varje år när det närmar sig blir jag lika sentimental. Årsdagen på den där fantastiska, omvälvande händelsen i mitt liv som förändrade allt. Vi hade längtat så efter dig, sådär så att det gjorde fysiskt ont i hela kroppen. Besvikelsen var stor och tårarna hann bli många, över bebisen som inte blev till.

Så flyttade 23:an in, på tjugotredje försöket, väntan och längtan antog en annan form. Jag försökte föreställa mig hur livet skulle bli, men det kunde jag ju inte förstås. Hur skulle jag kunna förbereda mig på att leva med hjärtat utanför kroppen?

För fem år sedan lyssnade du på mina hjärtslag från insidan av min kropp. För fem år sedan var jag några dagar från att få träffa dig som jag längtat så innerligt efter. Det var ju dig vi väntade på, Amazing Astrid, hela den där tiden.

Jag förstod det inte då men det gör jag nu. Tack, tack för att du finns. Tack, tack för att du är du. Livet fick en annan mening med dig som en del av det, och jag älskar dig mer än ord kan beskriva.

11 december 2010