Hoppsan!

Se vad som råkade följa med oss hem idag!

Cupcakes

Gårdagens cupcakes var det ja! Provade att baka i silikonformar från Rusta som Fröken Pyssel tipsat om, och dom fungerade riktigt bra. Bra pris, går att diska i maskin och var riktigt stadiga. Vet dock inte om jag kommer överge de traditionella papperformarna, men när man bakar för "hemmabruk" går det lika bra med silikonformar. Fick även inviga min nya spritspåse+tyllar från IKEA, men spritspåsen var ingen hit. Då den är tillverkad i någon typ av tyg istället för plast så trängde frostingen ut och hela påsen blev kladdig.

Själva muffinreceptet höftade jag på, så det delar jag inte med mig av, däremot vet jag att många använder sig av Leila's grundrecept, och det hittar ni här.

Jag smaksatte mina muffins med vaniljsocker, när de kallnat så fyllde jag dem med chokladpudding (Ekströms pulver, skämmes Hanna..) och toppade med cheamcheesefrosting. Spritsade ut frostingen och dekorerade med färdigt tårtpynt (hjärtan och kulörta kulor). Svårare än så är det inte! Makalöst goda blev dom, ska ta med några till Stephen så att vi inte äter upp alla själv framför tv:n ikväll, och imorgon ska jag baka nya. På fredag är det premiär för fredagsfika på jobbet, och jag är försten ut.

Creamcheesefrosting:
50g philadelphiaost
1msk smör eller margarin
1tsk citronsaft
½tsk vaniljsocker
3dl florsocker

Hanna Ostbågen Larsson

Jag har så ont i ryggen! Så fort jag böjer den eller sträcker på mig så hugger det till på höger sida om ryggraden mot skuldran. Darling fick det ärofyllda uppdraget att massera mig igårkväll, och hittade den onda punkten. Hobbydoktorns diagnos var att en muskel/sena blivit överansträngd och nu är spänd som en fiolsträng. Han skyller det onda på mina många timmar framför datorn, och påstår att jag har hållning som en ostbåge efter en ingående stilstudie.

För att bota det onda tänker jag på hållningen och tränar. Jag har redan varit ute på morgonpromenad och ska senare iväg till Nordpoolen för att simma 1000meter och sedan bada med grabbarna Sinnett. Bubbelpool och lyft med litet barn är nog precis vad en doktor skulle ordinera. Kul ska det bli iallafall!

Premiär

Jag har bakat cupcakes för första gången! Darling var en duktig assistent (och diskare) så han har redan fått äran att smaska i sig två stycken. Imorgon får ni recept och bättre bild, nu är det ju Desperate Housewives, missa inte!

Inventering på Kullenvägen

Darling inventerar innehållet i mamma och pappas gamla fiskeväskor. Ett och annat oh och ah kommer över hans läppar, så dags nu att få en nytändning i fiskeintresset. Han kan få putsa drag och sortera i lådor tills i vår när isen släpper.

Höstfint på bron

En busschaufför, en busschaufför

Jag ägnat morgonen åt att kolla upp hur det går med bussar Sävast-Boden. Sävast-Luleås tidtabell kan jag som ett rinnande vatten, men det är ju åt helt fel håll. Inser att de kvällar jag kommer jobba till stängning (~19.10) får jag antingen vänta till 20:00 eller så får Darling komma och hämta mig. Strålande planering, får hoppas att antingen lokaltrafiken eller länstrafiken sätter in en buss som passar nu när gallerian öppnar.

Förmiddagen bjuder på tripp till Luleå, ska tömma skåpet i Shopping och gå på stan en stund med Erika. Ska ta med lite fika till dom underbara tjejerna jag jobbat med det senaste halvåret, herre min je så jag kommer sakna dom! Det har varit så kul att gå till jobbet och jag har verkligen känt mig som en i gänget sen dag ett. Tur att det inte är så långt till Luleå!

Darling sover räv

Igår när vi skulle sova så funderade Darling på om vi någonsin kommer börja ha varsitt täcke istället för att dela på ett 150cm brett. Vi kom fram till att det nog aldrig kommer hända, och så bjöd han på ett gott skratt; "-Förra vintern då frös jag mycket, varje kväll rullade du in dig i täcket som en kupong!"

Jag förstår men blir förbannad

Jag förstår att man inte prioriterar yngre par framför äldre när det gäller hela denna utredningskarusell. Äldre par har sämre om tid att hinna med utredningar och behandlingar, och man blir bevisligen mindre fertil allt eftersom åren går. Att vi inte kommer utredas förrän jag fyllt 23, det köper jag rakt av. Regler är regler, och någonstans måste gränsen sättas.

Det som gör mig förbannad är att vi inte blivit meddelade om det, och inte heller skulle bli det. Hade inte vi själva ringt och frågat vad som händer så hade vi fått gå och vänta på besked i elva månader till. Turerna till brevlådan utan den efterlängtade kallelsen tär på hoppet kan jag lova.

Lite jävla mänsklighet från sjukvårdens sida skulle inte skada, för oavsett om man är 22 eller 42 så är det jävligt jobbigt att gå runt i ovisshet och längta sönder hjärtat. Nu säger jag inte att hela sjukvården är åt helvete, för de flesta som vi haft kontakt med har varit väldigt förstående och uppmuntrande.

Jag respekterar reglerna, men jag gillar dem inte. Antagligen har de som satt spelreglerna inte gått igenom just den här processen, för isåfall hade det nog inte funnits någon åldersgräns på själva utredningen. Att gå runt och fundera vad i helvete som är fel tär på oss både som enskilda individer och som ett par. Skulle vi få höra att sista tåget för oss är IVF-försök, men att vi inte kommer få kliva på förrän jag fyllt 23 så hade det varit lättare att se positivt på ljuset i tunneln. Nu vaknar vi varje dag och tror att det är ett tåg.

Prisa herren för barnmorskorna på Sandens vårdcentral

Ni ska inte tro att jag tänkt sitta på arslet i ett år och vänta på att få påbörja utredning. Nejnej! Då vi tror (eller snarare sagt hoppas så mycket att det övergått till tro) att det min ägglossning som inte fungerar som den ska (eftersom jag har så oregelbunden mens) så ringde jag till vårdcentralen. Fick prata med en gullig barnmorska och förklarade att vi inte kommer få påbörja utredning förrän om ett år men att jag inte tänker gå runt med en kropp i obalans så länge. Hon höll med mig till 100% och skulle höra med deras läkare om vad som ska göras. Det enda sättet hon kan hjälpa till är att ge mig p-piller, och det är ju inte särskilt lyckat när man jobbar på bäbis. Hon visste inte om det är läkare på vårdcentral som undersöker och skriver ut hormoner eller om vi måste till gyn i Sunderbyn, men skulle kolla upp saken och ringa mig inom de närmaste dagarna.

Det gillar vi! Vårdpersonal som tar patienter på allvar och gör allt som står i deras makt för att hjälpa till. Så mest troligt får jag snart reglera kroppen med hormoner och kanske ska vi då kunna lyckas. Men det är ju gud förbannat att man ska behöva ringa runt och jaga hjälp då man faktisk redan sökt den för ett halvår sen.

Jag har hittat gula koppens funktion!

När jag fick med mig den här söta lilla koppen från farfar för flera herrans år sedan, så sa Darling att det aldrig skulle bli använd och bara stå i ett skåp och samla damm. Det har den gjort sedan dess, men idag fick den gula koppen komma till sin rätt! Perfekt diameter för liten krämbulle, jag visste väl att den skulle fylla en viktig funktion så småningom.

Jag trodde jag skulle sluta längta efter att bli äldre

I fredags ringde Darling till gyn i Sunderbyn för att höra varför i hela fridens namn vi inte får höra ett pip från dom sen, ja, aldrig någonsin. Ni kanske minns att jag ringde dit för tre veckor sedan och fick höra att vi "fallit mellan stolarna" men att hon skulle jaga vår läkare med blåslampa. Sen dess har det varit tyst i telefonen och jag har varit nära att jaga brevbäraren och fråga varför i hela fridens namn han tjuvhåller på vår post.

Så övervinner Darling sin rädsla att en sköterska ska skrika "DU ÄR STERIL" rakt i örat på honom och ringer för att efterlysa kallelsen som vi så vackert fått höra ska dyka upp inom en snar framtid. Han får höra att läkaren nu kikat i våra papper MEN att patienter under 23 år inte prioriteras. Självklart blir min annars så lugna sambo aningens upprörd och ifrågasätter varför vi inte blivit meddelade detta, tycker den gulliga sköterskan i andra luren att vi ska vänta i ETT JÄVLA ÅR utan att få så mycket som en lapp på posten? Då blir hon tyst och säger sedan att skulle det bli en lucka så klämmer läkaren självklart in oss, men att vi inte kommer få någon vidare information förrän det är dax att börja med våran utredning. Sen förklarade hon hela utredningsprocessen för honom (som han redan fått höra sjutusen gånger från sin smått hysteriska sambo), och använder uttrycket "runka i en burk". Stilpoäng till landstinget, här kör vi med raka rör!

Ska vi gå och vänta tills jag fyller 23 så har vi ett långt år framför oss, och då lär jag redan ha hunnit hamna i Sunderbyn. Fast på låst avdelning iklädd en vit jacka med många fina spännen på. Det finns fortfarande ingenting som säger att vi inte ska kunna lyckas hemma i sovrummet, men vi har mer eller mindre gett upp hoppet. Man gör det tillslut.

Partypinglan har vaknat

Det var länge sedan jag var taggad på fest, antagligen har det att göra med att jag alltid blir så förgrymmat bakis även om det bara slinker ner några vinglas. Igår var jag dock taggad som få, och vilken jäkla kväll det blev! Lite förfest med rock band hos svågern, buss till hotellet, god mat, bra musik och några cider. Dans, surr och kramar med goda vänner, vad mer kan man begära?

Idag har vi varit pigga båda två, kollade film på morgonen, promenerade med Sandra, fick besök av familjen Stråmo/Ek, tog oss till Boden utan soppatorsk, åt middag från MAX och har sen dess myst i soffan. Precis som en söndag ska vara!

Mitt kungarike för en pizza

När vi lämnade Bredsel så såg jag att vi glömt att tanka. "-Vi klarar oss till Boden, åtminstonde en bit på vägen" sa Darling. Då förklarade jag lugnt och sansat att om vi skulle bli stående längs vägen så skulle vi även bli osams eftersom jag är fruktansvärt hungrig och dessutom matilsk. Nu har Darling ont i magen och är rädd att soppatorsken är nära. Lite spänning i vardagen!

Ikväll blir jag till!

Jag minns att någon sagt följande till mig; "Det är i mötet med människor vi blir till". Det är så jäkla sant och jag tänker inte analysera det åt er, det får ni göra själva.

Ikväll ska jag verkligen "bli till", då vi ska till Hotell Storforsen och leva rövare med större delen av våra vänner. Det ska ätas god mat, drickas en hel del och skakas loss. Jag är peppad, men måste hitta ett nytt sätt att lura Pa så att jag slipper bli sådär fruktansvärt bakis som jag blev sist han fyllde mig med vin.

Nu ska jag läsa skvallertidningar och äta ostbågar tills duschvattnet är varmt. Sen blir det dusch, fix och jakt efter förfest!

Hej vinter

På promenad med Mira, skönt när snön knastrar under fötterna.

Månadens ledord på Sandras kylskåpsdörr

"Livet är det som händer medan du gör upp andra planer-John Lennon"

Allt och inget, typ

Den senaste tiden har jag då det nämnts att jag bloggar fått frågan VAD jag egentligen skriver om. Kanske lättare att berätta vad jag inte skriver om, men jag har svarat att jag bloggar om allt som har med mig att göra.

När jag tog mina första stapplande bloggsteg för fyra år sedan så bestod inläggen mest av interna skämt, svammel och skolan. Då jag förstod att fler än mina närmsta vänner börjat läsa så delade jag med mer av min vardag, mest för att de som var nära mig i hjärtat men långt bort på kartan skulle kunna hänga med i vad som hände i mitt liv. Sen har det fortsatt på samma spår, och jag är nog mer öppen nu fastän jag vet att många "främligar" läser.

Jag skriver om mitt och Darling's liv på Kullenvägen 10. Den snirkliga och långa vägen mot vårat Pyre. Vad vi pysslar med här hemma inom inredning, matlagning och bakning. Bjuder på fula och fina bilder, roliga citat från Darling, mitt jobb, ger er tips på riktigt bra och riktigt dålig musik och slänger in lite ironi här&var. Hur allt känns på insidan och utsidan när man är Hanna.

Men det tar ju så lång tid att säga allt ovanstående när någon frågar. Kanske jag ska skriva ut några kopior och ha med i handväskan?

Redan?

Hej och hå hur snabbt dagarna går. Det känns som att nya chefen Anna ringde igår och erbjöd mig jobb och att temadagarna i Göteborg+öppningen av butiken är månader bort. Temadagarna har passerat och redan nästa vecka börjar vi med varorna för att få allt tip-top tills premiären den 29:onde.

På tal om Göteborg. Jag ville i n t e åka hem. Efter gårdagens besök både på distrubitionscentralen (typ mellanlager) och huvudkontoret så var jag redo att flytta in i en garderob och sova bland tygprover och mood-boards. Inte hade jag en aning om att det kunde vara så kul att lyssna på föredrag om säkerhet, hängteknik och dylikt. Jag är så pepp inför premiären att orden inte räcker till, vi kommer ha så kul och lyckas så bra!

Att få träffa nya jobbarkompisarna var också sjukt kul. Jag är övertygad om att vi kommer fungera riktigt bra som ett team och med en medelålder på ~25år så är vi alla mer eller mindre på samma våglängd. Härliga tjejer och härligt jobb!

Starta dagen med ett skratt

Jag kan inte sluta skratta, visst är det riktigt härligt, men det kniper i magen. Scrollar ni ner (eller klickar här) så ser ni att jag skrivit ett inlägg med rubriken "Ryssen kommer", som i det stora hela går ut på att vi har så mycket konserver hemma att vi skulle kunna utfodra hela kvarteret under ett pågående krig.

Självklart menade jag inte att Ryssland på något sätt är en fiende till Sverige, utan menade på hysterin under 1700-talet då Sveriges befolkning var övertygade om att rysk militär skulle bränna ner hela Svea Rike och utrota oss för gott. Kanske är det jag som har dålig humor, men jag trodde inte att det skulle gå att misstolka.

Fick iallafall en rysk kommentar (min första!), och efter en översättning via babelfish så fick jag fram följande;

"peasants, here is I even number to [nifkuryu], did not tire to the whole country to suffer [khuyney]? its- that the brains exist?"

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, för jag förstår inte ett smack. Kul att väcka känslor iallafall!
Hanna <3 Ryssland