Jag förstår men blir förbannad

Jag förstår att man inte prioriterar yngre par framför äldre när det gäller hela denna utredningskarusell. Äldre par har sämre om tid att hinna med utredningar och behandlingar, och man blir bevisligen mindre fertil allt eftersom åren går. Att vi inte kommer utredas förrän jag fyllt 23, det köper jag rakt av. Regler är regler, och någonstans måste gränsen sättas.

Det som gör mig förbannad är att vi inte blivit meddelade om det, och inte heller skulle bli det. Hade inte vi själva ringt och frågat vad som händer så hade vi fått gå och vänta på besked i elva månader till. Turerna till brevlådan utan den efterlängtade kallelsen tär på hoppet kan jag lova.

Lite jävla mänsklighet från sjukvårdens sida skulle inte skada, för oavsett om man är 22 eller 42 så är det jävligt jobbigt att gå runt i ovisshet och längta sönder hjärtat. Nu säger jag inte att hela sjukvården är åt helvete, för de flesta som vi haft kontakt med har varit väldigt förstående och uppmuntrande.

Jag respekterar reglerna, men jag gillar dem inte. Antagligen har de som satt spelreglerna inte gått igenom just den här processen, för isåfall hade det nog inte funnits någon åldersgräns på själva utredningen. Att gå runt och fundera vad i helvete som är fel tär på oss både som enskilda individer och som ett par. Skulle vi få höra att sista tåget för oss är IVF-försök, men att vi inte kommer få kliva på förrän jag fyllt 23 så hade det varit lättare att se positivt på ljuset i tunneln. Nu vaknar vi varje dag och tror att det är ett tåg.