Vi var ju, som ni kanske minns, till Försäkringskassans kontor i Boden för att få lite hjälp med vår uppdelning av föräldraledigheten. Det visade sig att vi var mer pålästa än kvinnan bakom skrivbordet och räknade sedan dagar och kronor hemma framför datorn istället. Våran tanke innan var att vi ville dela så lika som möjligt på dagarna och att Astrid skulle skolas in på dagis hösten 2012.
Nu blir det så att jag börjar jobba igen 3 oktober 2011, och då tar Darlingen över. Sedan är han hemma till början av juli 2012. Sedan har vi båda semester, exakt hur de planeras får vi se. Vi delar således alla SGI-dagar rakt av och är hemma ungefär lika länge. Precis som vi ville ha det!
Jag tar nu från början ut 5 SGI-dagar i veckan, men när jag senare får kombinera med lägsta nivå-dagarna så kommer jag ta 3 SGI-dagar och 4 LN-dagar tills jag börjar jobba igen. Darlingen kommer från början ta ut 5 SGI-dagar och 1 LN-dagar, när han tagit ut hälften av alla LN-dagar så går han över till 5 SGI-dagar tills han börjar jobba igen.
Vi har således kvar en del LN-dagar om det skulle behövas vid planeringsdagar på dagis, skollov osv. Darlingen har alltid "jullov" på jobbet, och jag jobbar 62,5%, så förhoppningsvis ska vi kunna pussla med dagarna då det behövs.
När vi började räkna och det visade sig att Darlingen skulle vara hemma i ungefär 10 månader om han tog ut alla sina dagar så fick han lite panik. Hemma i 10 månader? Hur ska det gå utan att dö av rastlöshet? Nu tycker han att det ska bli härligt, att få tillbringa hela dagarna med sin dotter, vilken lyx. Både för honom och för henne.
Från början kändes det lite jobbigt att anpassa sig till hemmalivet, men nu njuter jag i fulla drag. Skulle kunna vara hemma i flera år och "bara" vara mamma. Men aldrig i livet att jag skulle kräva att Darlingen skriver över föräldradagar på mig som flertalet mammor gör. Han har lika stor rätt som jag till att sitta på första parkett och kolla när liten blir stor. Det är tight ekonomiskt för i stort sett alla då någon av föräldrarna är föräldralediga. För vår del blir det tightare då Darlingen är hemma jämfört med då jag är hemma, men det känns som väl investerade pengar.
För en del fungerar det inte rent ekonomiskt att den med högre lön är hemma lika länge, eller alls för den delen, och det har jag full förståelse för. Något jag däremot inte förstår alls är föräldrar som inte vill vara hemma med sina barn överhuvudtaget. Jag förstår alltså att förutsättningarna inte alltid finns, men avsaknaden av vilja, där hänger jag inte med.
Vi har gett oss fan på att få det att funka trots att jag jobbar deltid och har en betydligt lägre lön än Darlingen. Och att han vill vara hemma med våran lilla tjej gör bara att jag älskar honom ännu mer. Han är en pappa som vill vara närvarande och spendera tid med sin dotter, en sån pappa som jag vill att mitt barn ska ha.
