Att inte stå så högt i kurs

Pappan är båda barnens största föremål för kärlek just nu. Pappa, pappa, pappa, pappa låter det mest hela tiden här hemma. Pappa ska sitta bredvid vid middagen (samt frukost och lunch), pappa ska sitta bredvid i soffan och så vidare. Det här låter hemskt, men det är lite skönt faktiskt! Äta sin mat i lugn och ro utan att assistera och skära någon annans, bara lyssna på sagorna istället för att läsa och så.

Nu på morgonen vaknade Crille av att hans privatchaufför (Jocke) ringde 06:57 och frågade om han inte stigit upp än. Det hade han inte, så det blev uppstigning i racerfart som ingen av barnen lade märke till. När Astrid vaknade så säger hon "-Jag ska inte vara här, jag ska gå till pappa" men stannade bredvid mig då jag berättade att han åkt. Det första Elsa sa när hon vaknat var "-Vas äl min pappa?".

Känner mig sådär älskad just nu. Även fast det är trevligt att äta varm mat. Tur att jag duger när farsan inte är hemma!

Föremålet för kärlek från husets damer