Här bor lyckan

När jag själv läser bakåt i bloggen inser jag att min värld tycks ha blivit något rosafluffig. Men det är ingen frisering av sanningen, jag är bara så himla lycklig. Känner att jag hittat hem, att familjen är så synkroniserad och ingen går igenom jobbiga faser. Vardagen är liksom det perfekta tillståndet just nu, och de där små gnabben i vardagen och tjorviga nätterna blir bara till en liten parentes. Skulle väl inte påstå att jag varit olycklig tidigare, men det här är liksom bättre på alla sätt och vis.

Att den här glädjekänslan som känns i hela kroppen ska vara för alltid, var enda dag, det tror jag inte är riktigt möjligt, så jag måste föreviga den här för att kunna kolla tillbaka i vinter när kräksjukorna avlöser varandra och det känns som att vår huvudsakliga sysselsättning är vab, eller när något av barnen passerar ett utvecklingssprång och en undrar vart tog min unge vägen? Som en påminnelse om att det blir bättre.

Idag jobbar jag, och resterande familjemedlemmar ska åka till familjen Pettersson för att montera upp en köksfläkt i deras nya kök (eller ja, jag hoppas att barnen inte hjälper till så mycket för resultatets skull). Jag blir sedan upplockad när jag jobbat färdigt och så får vi se vad kvällen bjuder på. Jag tror att barnen i alla fall hoppas på choklad eller popcorn..

Nu blir det frukost / En som är lycklig över nattens snö