Inte blev det något planterande av blommor ikväll, Darling hade varken hittat innerkrukor eller extra petunior på de två ställen han hann leta. Dock hittade vi petunior när vi svängde förbi det ena stället efter stängning, men utan innerkrukor blir det svårt att plantera. Imorgon då jädrans!
Dagarna flyger förbi, och för en gångs skull gör det ingenting. Snart går vi in i vecka 14, jösses och hjälp, tiden har gått så fort och inte alls sniglat sig fram som jag var rädd för. Nyss kittlades det konstigt innanför naveln och jag fick tårar i ögonen. Tänk hur jag ska grina när jag känner första sparkarna, vi får väl hoppas att jag inte är på jobbet. Och då ska vi inte snacka om 23:ans pappa som kommer smälla av första gången han får känna en spark i handen som ständigt vilar på det lilla putet. Oj, oj, oj, jag kan fortfarande knappt fatta att det är sant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar