Dom hade med sig en liten present till mig (vad har jag sagt om odrägligheten?), och där hade dom verkligen slagit huvudet på spiken. Ett textiltryck med mycket passande budskap som man stryker fast på valfritt klädesplagg, tror att jag ska köpa ett långt linne som kan hänga med tills vi korsar målsnöret och jag får 23:an i min famn.
Jag tål inte att främmande människor räknar gravida kvinnor till allmän egendom och ska klämma och peta på magen. Jag höll på att svimma av ilska när en främmande tant kom fram och började kladda på Erikas mage på jobbet i vintras! Tydligen är det rätt vanligt förekommande, men kunderna på Kappis kan ju försöka närma sig min mage, den kommer jag försvara så gott jag kan. Och kanske blir det lite lättare med den här på tröjan:
Det har hänt mig redan! Iofs halv-bekanta människor som vet att jag är gravid men ändå... jag blir så paff när någon helt plötsligt ska ta på min mage som det vore självklart. Jag har ju inte ens en STOR mage ännu... vad sjutton är vitsen? Inte för att de får ta på den när den är stor heller. Det är ju fortfarande MIN kropp även fast Ettan bor där i. Ingen av oss vill bli kladdade på i tid och otid.
SvaraRadera