Astrid 3 år

Kloka, tjurskalliga, kramiga, fartfyllda, underbara Astrid. Ingen är som du, det törs jag garantera. Varje dag får du mig att skratta, antingen med något roligt som du säger eller något spex. Du missar aldrig att ge en kram och en puss när vi skiljs åt, det är väldigt viktigt. När du ska sova och vill att jag eller din pappa ska ligga bredvid en stund så säger du "-Kom och mys här bredvid mig, så ska jag berätta hur jag haft det". Lillgammal är bara förnamnet!

Du pratar, sjunger och låter mycket och tydligt. Drar ofta ut på rrrr och har inga problem att förklara vad du menar vad än saken gäller. I främmande sällskap blir du blyg och håller dig i närheten av någon du känner dig trygg med tills du kollat av läget. Oftast slutar det med att du far runt i full fart och hittar någon ny kompis att leka med.

Sover gör du allra helst med sällskap, du somnar själv i din säng men antingen kommer du över till stora sängen på natten eller så kommer jag eller din pappa och sover hos dig då du vaknar och ropar efter oss.

Du har ett fåtal favoriter i matväg och är inte så förtjust i att testa något nytt, men går oftast med på att smaka. Och ibland får vi höra ett "-MM, det var ju faktiskt GOTT!". Fast fick du välja så skulle det serveras fiskpinnar och potatis till frukost, lunch och middag.

Med din lillasyster har du väldigt varierande tålamod. Vissa dagar tål du knappt att se henne, utan blir irriterad och vill att hon ska lämna dig ifred, andra dagar ser du till att vara nära hela tiden och tar hand om henne som en ömtålig liten skatt. Idag när vi var på affären så såg du att hon och pappa kom gående med kundvagnen långt bort, och sa till mig "-Där är min bästa kompis, Elsa, min lillasyster! Jag måste springa till henne!" och så såg jag bara ett färgglatt streck när du sprang iväg. En underbar storasyster är du!

Jag kan inte förstå att du hunnit bli 3 år, vart tog de där 1096 dagarna vägen? Kärleken till dig ryms knappt i hjärtat, du gör mig så glad, stolt och lycklig. Tacksamheten över att du kom till oss den där galet kalla fredagen 11 december 2010, den går inte att förklara i ord. Jag älskar dig!

Spexar som vanligt ♥