Så sant, lyckligt lottad man är med vänner runt omkring som påminner en om det lilla, men minst lika viktiga i livet. Mailens inkorg, bloggen, ordning i skåp och lådor, framkallning av foton och liknande är saker som fått och får vänta. På morgonen innan jag pyser iväg till jobbet så kollar vi på julkalendern, myser i storsängen, leker och äter långsam frukost innan jag sminkar mig och kammar igenom håret på fem minuter. Det finns ingen tid till alla de där påhittade måstena. Efter jobbet så äter jag middag, nattar barn och ser fram emot att krypa ner tidigt i sängen med en bok!
Jag har blivit så mycket bättre på att prioritera det jag själv tycker är viktigt, här och nu. Och så skönt det är när jag känner att jag gör allt för mig själv, inte städar för att vi ska få gäster utan för att jag själv mår bra av ett renstädat hem. Det låter väldigt flummigt, jag ser ju det själv när jag läser vad jag skrivit, men ni förstår nog vad jag menar.
Från att ha lidit av att alltid vilja vara duktig, så är jag inte värst brydd i vad andra tycker. Egentligen har slutsatsen av mitt babbel inte ett dugg att göra med Annas blogginlägg, men det var hon som väckte tanken. Tack för det fina du!
Varma hälsningar från ett småstökigt hem fullt av hyacinter i tekoppar. Och stearinljus i garderoben!
Inflyttningstomte från familjen Johansson!
: )
SvaraRaderaLåter som en bra tanke! Jag känner mig kluven till om jag blivit bättre på att prioritera, ibland känns det så och ibland inte. Men att jag bryr mig mindre om vad andra tycker, det stämmer i alla fall!
SvaraRadera