Mina förhoppningar infriades, när vi på morgonen drog upp rullgardinen så var världen utanför inbäddad i ett vitt, fluffigt täcke! Vet inte om det var jag eller barnen som var mest exalterade, och den känslan har hållit i sig hela dagen.
Vi åt vår frukost i skenet av en rejäl samling tända ljus, lyssnade på julmusik och hade det bara så himla mysigt. Efter att vi startat dagen så tog vi hand om ett mindre berg med tvätt innan vi gick ut för att ta en promenad till lekpark, förbi hästarna och så hem. Snöänglar och snögubbe, fånga flingor på tungan och plaska i slasket på asfalten.
Vi plockade undan utemöblerna då vi kom hem (kanske var på tiden, men senast förra veckan satt vi ute i solen och mådde skönt), och jag imponerade stort på Astrid. Frågade om hon trodde att jag kunde bära vår soffa i konstrotting själv till förrådet, och följande konversation följde;
"-Nää..Det tror jag inte. Vill du ha hjälp?"
"-Nja, tror du att jag ska vänta tills pappa kommer hem?"
"-Mm..Kanske"
"-Äh, jag provar!"
Bar soffan själv utan problem, den väger som ingenting men är rätt otymplig.
"-Du mamma..Du är himla stark för att vara så liten!"
Alltid kul att få imponera! Resten av dagen spenderade vi inomhus, då och då satt flickorna och tittade ut genom fönstret, lika fascinerade som jag, och ställde frågor relaterade till snö. Nu har det allra mesta slaskat bort, så vi hoppas på kallare grader framöver så att vi kan få ha det vitt ett tag.
Crille och flickorna åkte iväg till Bredsel/Nästräsk vid läggdags, och kommer nog inte hem förrän på söndag. I vanliga fall tycker jag att det kan vara skönt att vara hemma själv, men inte idag. Det kändes så himla jobbigt att säga hejdå, och jag är så himla less att jobba så pass många helger som jag gör (ledig var tredje). Det känns som att vi aldrig är lediga tillsammans alla fyra, och jag längtar så efter en helg helt utan planer. Nåväl, det är ju bara att gilla läget och ta sikte på jul, då har vi några dagar ledig tillsammans!
