Det finaste

Igår fick vi se det finaste jag någonsin sett. Våran lilla 23:a! Dom små händerna, den lilla toppiga näsan (mammaarv!) och den fina ryggen med alla sina perfekta kotor. Läkaren som gjorde ultraljudet var samma kvinna som letade reda på 23:an som ägg, hur häftigt är inte det? Hon kom dock inte ihåg mig/oss, men jag kom ihåg henne, för menlösare och segare läkare vet jag inte om det existerar.

Just när hon började kolla i magen så såg man den lilla, lilla människan i min mage perfekt. Helt blixtstilla låg han/hon och på en nanosekund hann oron vakna i kroppen, men då visade hon vart det lilla hjärtat slår och jag blev bara så fylld av lugn och lycka. Det mättes och mättes och mättes, men inte gjorde det mig något, jag hade kunnat ligga där hela dagen och kolla. Efter en liten stund blev det full aktivitet i magen, 23:an viftade med armarna och sparkade med fötterna, Darling skrattade och då kunde jag inte heller hålla mig. Det såg så roligt ut, och det är helt otroligt att det är i min mage det lilla livet ligger och sprattlar.

Vi bad inte om att få veta vad 23:an har för kön, det får bli en överraskning. Det finns fördelar med båda alternativen, men vi vill behålla den spänningen tills han/hon kommer ut.

Beräknat födelsedatum blev 7 december, samma dag som vi själva räknade ut från första början. Inga veckors flyttande hit eller dit, nu får vi bara se om 23:an är lika punktlig när det väl är dax att komma ut. Alltså byter vi nu veckor på tisdagar istället för fredagar och är idag i vecka 19+1!













23:an har även en snygg haka som tyvärr inte kom med på denna bild då han/hon just vred på ansiktet.













Här bjöds det på både sparkar och viftande med armarna framför ansiktet, det är därför det är suddigt både till vänster och höger på bilden. Men snacka snygg ryggrad!