1-0 till mamman

Astrid har bestämt sig för att det är överskattat att sova middag. Istället tycker hon att det är vettigt att vakna 06-07, vara supergrinig kring 14 och sedan slockna i soffan 18-19. Det tycker inte hennes föräldrar, det känns lite för tidigt än att sluta med eftermiddagsvilan.

Då hon nu är trotsigheten personifierad mellan varven så började vi klura på om det kan vara en del av trotsen, denna sömnvägran. Pappan är det som får ta det värsta, hon lyssnar mindre på honom, trotsar genom att göra allt hon inte får och nyps, slåss och bits. Och sen är hon precis som vanligt igen, tills nästa il kommer.

I vart fall så har jag tröttat ut henne ordentligt under dagen, på promenaden fick hon gå runt på egen hand och upptäcka världen en bra bit, och sedan var vi på kyrkis och lekte 10-12. När vi kom hem fick hon lunch, det gnuggades i ögonen, hon såg trött och hängig ut, men när vi klev in i sovrummet så "-NÄÄÄÄ". Jag gav mig dock inte, en pigg, glad unge och lunch i lugn och ro lockade mer än en övertrött grinunge och kaoseftermiddag. Och jag lyckades! HA! Ska reta henne ordentligt när hon vaknat.

Vi har bäddat åt Sandra

Första närkontakten med en björk!