Då Astrid var mindre så fanns det inte mycket som stoppade henne, bortsett från en del personer av manligt kön (som av någon outgrundlig anledning betraktades som läskiga), och närgångna hundar. Men för några månader sedan så började hon bli blyg för främmande människor, tjejen man tidigare fick hindra från att klättra upp i sångfrökens knä satt nu helt plötsligt förankrad i mitt eller Darlingen knä under sångstunderna på bibblan. På öppna förskolan och kyrkis var det likadant, för att hon överhuvudtaget skulle kolla på någon leksak så var Darlingen eller jag tvungna att sitta precis bredvid.
Tidigare hade jag en länk till en jättebra sida om barns utvecklingsfaser, men den har jag tydligen tagit bort och hittar inte igen. Gissar iallafall att utvecklingen har med saken att göra och att hon blivit medveten om främmande människor på ett annat sätt än tidigare, och att det är läskigt med obekanta personer.
Nu verkar hon dock ha "landat" mer i det, den första stunden på kyrkis idag ville hon ha mig bredvid sig, men efter det så gick det bättre att leka med andra barn och botanisera runt på egen hand bland alla leksaker.
Har ni märkt av någon "främlingsrädsla" eller plötslig blyghet hos era barn när de varit strax över ett år? Och är det någon som har koll på någon bra sida med småbarns utvecklingsfaser?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Låter ju som att det är någon utvecklingsfas men vad vet jag ;)
SvaraRaderaSv:
Ja det är verkligen svårt att fatta att det är en liten där inne som är vår.
Willis är också mer blyg nu, men det blir bättre och bättre tycker jag.. Har haft en bra sida och jag ska kolla när jag kommer hem ikväll. Om min också är kvar ;-)
SvaraRaderaSv: Förövarna fnissade gott på facebooken så jag har dom fast nu :-)
Tack så mycket säger Livan =) Tyvärr kunde vi inte ha det planerade namnsdagsfikat idag för hon är inne på tredje dagen med feber... Så trist =(
SvaraRaderaHon är också blyg för främmande människor och karlar i allmänhet. Pappa är nästan den enda mannen som duger. Morfar och farfar duger ibland så hon är väldigt svårflörtad.
http://www.familjeliv.se/Foralder/Wiki/a190.html
SvaraRaderaden här har jag alltid tyckt varit bra =)
Embla är också inne i en liten blyg fas, farmors karl som alltid varit hennes favorit är läskig var och varannan gång och att gå på HC, oj oj oj.. skulle läkarn våga kika på henne när vi är på HC emellanåt skriker hon i högan sky.
Tänk idag när läskige doktorn ville titta i hennes öra och lyssna på magen, inte poppis!
Här har det faktiskt varit tvärtom, Alice var blyg fram tills hon var 10-11 månader, sedan dess har hon varit tvärtom! Nu senaste 1-2 veckorna har hon visat lite blyghet igen, även inför de vi träffar flera gånger i veckan, men då handlar det bara om när folk precis kommer eller vi precis kommer till dem.
SvaraRaderaMen jag tror att det säkert är någon fas för Astrid, om hon alltid varit framåt och så tror jag nog det kommer tillbaks snart :)
Japp, Mileon har blivit blygare i överlag på sistone. Det räknar in även vissa släktingar med.. Tror också på fas :-)
SvaraRaderaDet är bara en fas! Kan hålla sig lite längre än andra faser, men ta du det helt lugnt och undvik istället att utsätta henne för så himla mycket ställen och saker just nu, om det är möjligt! Alltså grejen är att då får hon inget vatten på kvarn och så glöms det lättare bort (samt att hon just nu sannolikt inte behöver så mycket stimuli).. sådant står ju nämligen också i relation till hur mycket man har runt sig att vara blyg inför. Och ibland måste man dessutom få ta det lite lugnt och tänka på saker i sin takt, speciellt som barn, och speciellt i detta samhälle där allt går så fort :)
SvaraRaderaAnna: Det verkar som att fasen är på upphällningen nu, för hon verkar nu vara trygg bland folk, så länge hon vet att vi är med. Lämnar vi henne hos t.ex farmor och farfar och åker bort, så är hon ALDRIG lika blyg som när vi är med..Vet inte riktigt hur det hänger ihop, för vi är absolut inte hönsiga och håller henne i handen hela tiden. Nåja, en av alla funderingar man kan grubbla över utan att få svar :D
SvaraRaderaHaha! Men grejen är att hon kommer alltid testa saker när ni är med.. det betyder att hon litar på er och er som referenser bara, precis som det ska vara! :D När ni lämnar henne så får hon prova sina egna liksom. Är kanonbra, precis som du säger, att lämna till farmor etc där hon kan prova dessa vingar utan lika mycket tvivel och nya reaktionsmönster som om ni tex lämnat henne på babysim utan att vara med eller liknande. Tänker lite på mina höns och kråkor, de är så annorlunda från katter och hundar och alla andra djur jag är van vid.. måste vara samma för ett barn att träffa andra folk än sina föräldrar. Och då måste man ju testa för att reda ut det hela :)
SvaraRaderaAnna: Ja, precis! Hur ska man kunna lära sig om man inte får prova? :) Barn och djur är mer lika än man tror!
SvaraRadera