Det märks så väl på Astrid att hon behöver tid då bara hon är i fokus, idag fick jag höra "-Jag vill att du ska vara bara min mamma nu" och det gjorde lite ont i hjärtat. Försöker att sätta båda i fokus, och även låta Elsa vänta på sin tur ibland, men det är svårt då hon som ettåring såklart inte förstår vad det innebär när jag ber henne att vänta i en sekund. Samma sak när Astrid vill sitta i min famn och mysa utan att lillasyster klättrar och gnäller att hon vill vara med, plockar jag inte upp henne så får vi lyssna på sirenen Elsa, plockar jag upp henne så tappar Astrid sin egna stund.
Man får göra så gott man kan, och jag räcker till så långt jag räcker. När vi är två hemma så är det såklart mycket lättare, men det där samvetet gnager ju som vanligt.
Hjärtan till våra hjärtan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar