Pustar ut

Efter att ha känt mig som Arga Mamman från lunch till efter middag så kände jag att nä, nu får det vara nog. Avstyrde dagens miljonte slagsmål och meddelade att kvällsfikat serveras i skogen så KLÄ PÅ ER. Varm choklad i termos, en lillasyster som vägrade ta på sig sockarna men blev övertalad och hjälpt av sin storasyster, slagsmål om vem som tog vems mössa först och sedan var vi på väg.

Glada, skrattande ungar. En mamma som verkligen uppskattade den friska luften och att få röra på sig. Drack varm choklad och åt bokstavskex, Astrid bokstaverade med hjälp ord och namn, Elsa matade myrorna. Ett tjugo minuter långt Kodak-moment! Men så bröts en kvist i skogen, Astrid blev rädd och började plötsligt längta väldigt mycket efter sin pappa. Elsa meddelade att "'-NU KOMMER BAJSET" men skulle inte ha hjälp utan "-KAN SJÄLV". Vred sig som en mask och skrek åt mig när jag försökte hjälpa henne. Till sist var det jag som skrek, "-MEN BAJSA NER DIG DÅ", satte ungen i vagnen och trampade iväg hemåt med Astrid i släptåg.

Väl hemma hade vi alla tre lyckats inse det komiska i situationen, Elsa satte sig på toaletten och vi ringde pappan efter att barnen fått på sig pyjamaser och borstat tänderna. Somnade gott och sover sött. Jag pustar ut. Äter chips och dip.

Tänker att i morgon, det blir en bättre dag. Och att jag hellre väljer galet kaos med er, än ett liv utan er. Fast nog har jag varit nära att lägga ut er på blocket idag, det kan jag erkänna.

Hemma lyste lyktan till barnens stora glädje