Just nu känns det som att vi är mitt i en babyboom men utan pyre. Här finns det bara väntan och längtan, inget pickande hjärta och ingen växande mage.
Många uttrycker medlidande genom att säga saker som "det borde vara ni", "ni förtjänar att bli föräldrar" och "nu måste det snart vara eran tur". Vi tror inte att vi förtjänar ett pyre mer än någon annan, och vi tror inte heller att det finns någon turordning där det delas ut bebisar.
Däremot vet vi att längtan gör ont i bröstet och att vi verkligen kommer vara säkra på att det här är rätt när det väl blir. Vårat pyre kommer inte vara ett "hoppsan", det lär komma till världen och få två föräldrar som kämpat och längtat efter att få träffa henne/honom. Därmed inte sagt att en oplanerad bebis är mindre älskad, jag tror att kärlek handlar mer om föräldrarna som personer än deras planering.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Här är en till som kämpar, usch det är verkligen inget vidare. Vill ju bara få en liten bebis att älska och rå om, varför händer det alla andra men inte oss???? Ibland är livet absolut inte rättvist!
SvaraRaderaMånga kramar N
Man kan ju hoppas det så inte mitt hoppsan känner sig oälskad... Här hemma håller vi tummarna för er och ser fram emot när er stund kommer. Mången kramar och varma tankar
SvaraRaderaErika: Eran lilla hoppsan kommer känna känna sig så grymt älskad, för det är ju precis den han/hon redan är inne i magen! :) Det finns nog inte många pappor som är så engagerade och pålästa som Jocke är, och du tar allt med ett intresserat, behagligt lugn, ni kommer komplettera varandra perfekt :) Njut av dina lediga dagar! kramkram
SvaraRaderaHej Hanna! Jag har precis läst igenom stora delar av din blogg! Jättebra och intressant blogg!
SvaraRaderaDu och jag verkar var i samma situation, jag känner verkligen igen mig i det du skriver om barnlöshet!
Jag är 23 år, jag och min man har försökt sen mars 2008 alltså 20 månader drygt. Eftersom vi är under 25, måste vi försökt i två år innan vi får börja vår utredning. Oerhört frustrerande tycker jag. Men eftersom jag har så oregelbunden mens så fick jag Pergotime. Vilket jag är jätteglad för, så vi har nåt att trösta oss med i väntan på utredning. Men jag har inte så stora förhoppningar på det eftersom jag tror maken har en del i problemet också...
Det ska bli intressant att följa er nu i utredningen osv.
Kika gärna in på min blogg, jag har ganska nyss börjat blogga.../Rebecca