Jag började lösa sudoku sommaren när jag träffade Darling, vilket blir 4,5 år sedan. Det var då korsorden i dagstidningarna byttes ut mot de japanska sifferpusslen, och jag blev frälst. Vareviga dag löste jag sudokut i tidningen på jobbet och farfar klippte ut alla han hittade och skickade med en bunt när jag var dit och hälsade då. Man lärde sig knep för att lyckas, och blev duktigare allt eftersom. Men så helt plötsligt tog sommaren och fascinationen slut, och sen dess har det inte blivit så många sudokun för min del.
Stora systersonen sålde jultidningar iår och självklart vill moster Hanna handla, så det fick bli en bok med 365 sudokun och lite annat. Hips vips är jag fast igen, trots att det är vinter och jag inte är uttråkad på sommarjobb. Prova!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar