Igår köpte jag en bok som heter Längtansbarnen och är skriven av Kerstin Weigl. Den handlar, som titeln kanske avslöjar, om resan som adoptivbarn och deras föräldrar går igenom.
Jag kan med allra största säkerhet lista ut några stycken som tycker att vi överreagerar med våra funderingar på adoption. Till er vill jag säga: Fuck off.
Till er som är genuint intresserade kan jag berätta att den här boken är något av det bästa jag läst. Själva skrivandet fångar mig inte, men känslan.
Vi vill veta redan nu vart vi står om det inte någonsin kommer bli ett pyre som växer inuti mig och är en resultat av oss, och inte behöva ta ställning om några år till hur vi känner för att adoptera ett barn. Efter att ha läst lite mer än hälften fick jag ett skönt lugn i kroppen, för nu vet jag.
Även om jag aldrig kommer få gå runt med magen i vädret och klämma fram en lintott som ärvt sin pappas kritvita kalufs så kommer vi ju bli föräldrar. Det kanske tar tid, det kanske blir jävligt tungt, men till sist kommer vi fram.
Och oavsett om det händer på BB eller på andra sidan jordklotet så kommer det bli den bästa dagen i våra liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är klart att ni kommer bli föräldrar och ni kommer att bli så bra!! :) Vi får bara vänta och se när och hur... Tänker på er! Kram
SvaraRaderaHåller med Lisa! Den dagen kommer att komma när ni blir mamma och pappa. Hur och när återstår att se, men dagen kommer, det gör den!
SvaraRaderaVad bra att ni kanske kan tänka er adoption. Jag tror det är ett underbart sätt att bli föräldrar på. Men jag hoppas att ni blir gravida på naturlig väg eller med behandling fortare, eftersom det tar så lång tid att adoptera.
SvaraRaderaLisa&Ingela: Tack gulliga ni, ni hjälper oss att hålla modet uppe när det känns tungt :) KRAM!
SvaraRaderaR: Det hoppas vi med, men det känns skönt att veta vart vi står redan nu :) Har ni fått höra något vidare om DI? Håller tummarna för er! kram