Något jag blivit mycket bättre på sedan jag blev mamma är att se det där lilla. Att ett grönt blad gör sig fint i en gammal soyaflaska, på samma sätt som en bukett rosor i en vas. Att en näve prästkragar, mosade av en snart tvåårig hand, är en kärleksförklaring som värmer skönt i hjärtat.
Världen är så mycket vackrare ur Astrid och Elsas perspektiv, tack för att ni visar mig det kära barn.
Svar på din kommentar:
SvaraRaderaVi kör på Hestras vante. Den har ull i fodret. I butiken sa dom att när barn får kalla händer om de har den så är det inte så mycket mer man kan göra. Men en lite billigare vante var nästan lika bra.
Dottern har VÄLDIGT kalla händer, redan när det börjar bli höst. Så vi har vintervanten från hösten och sedan när det börjar vara ännu kallare lägger vi till ullundervanten.
Det fungerar, det är sällan hon blir kall om händerna.
Jag har hört att även Tornedalsvanten ska vara varm och bra, de är billiga. Men jag tycker de ser lite otympliga ut så jag har inte provat dom ännu.
Tack snälla för tips!
Raderamen ååh, det är så att jag klämmer fram en tår <3
SvaraRadera<3
RaderaSå roligt, tänkte på att det var så fint igår när jag var hos er men glömde att säga det! Precis det som gör det sådär extra hemtrevligt. <3
SvaraRaderaTack fina du, vi kan plocka med oss lite ogräs nästa gång vi kommer på besök ;) <3
Radera