Stolt snickartjej säger hej

Det känns som att den här sommaren, mer eller mindre, har handlat om byggnationer och måleri. Var och varannan dag får vi av grannar, vänner och bekanta höra hur mycket vi hunnit och hur flitiga vi är, och det har vi varit, kan jag osvenskt nog säga. Hade det inte varit för att vi gjort det allra mesta tillsammans, så hade jag nog blivit galen. Vi hade ju verkligen inte sett röken av varandra på hela sommaren!

Jag och Crille jobbar bra ihop, han har lärt och lär mig så himla mycket nytt, har tålamod med mina dumma frågor, förklarar och peppar mig till att försöka fastän jag inte tror att jag kan.

I kväll gick vi allihopa ut efter middagen för att dra kablar till belysning och bygga hyllor i den delen av förrådet vi ska förvara kartonger och mindre prylar. Barnen klafsade runt i lera och lekte med verktygen, givetvis iklädda sina älskade snickarbyxor. Crille började dra kablar, och jag fick på min lott att börja med hyllorna. Mäta, såga, vattenpass och spikpistol. Hej bara! Med konstruktionshjälp och feedback från Crille så gick det riktigt bra. Han gick in och nattade barnen, jag fortsatte och blev tills sist färdig med mitt projekt.

Stolt som en tupp är jag!