Ettåringen

För en stund sedan spred sig lugnet över Kullenvägen 10. De sista kalasgästerna tackade för sig, Astrid vinkade adjö och somnade sedan skönt i sin säng. Pappan slocknade på soffan, och jag skrämde liv i datorn.

Det känns som att jag är fattig på både tid och energi, hinner inte med allt jag vill, och kraften i kroppen tar snabbt slut. Då passar jag på att tanka energi från min lilla ettåring, hennes pappa och alla fina vänner.

Tack alla som uppvaktat Astrid, jag blir alldeles varm i hjärtat bara jag tänker på det! Kan inte förstå att hon funnits hos oss i ett helt år, att jag för ett år sedan var en dygnvild, nybliven morsa som bara låg och tittade på lilla 23:an som visat sig vara en Astrid.

Älskade, älskade Astrid. Det är så fantastiskt att du är här, och att du är vår ♥