En stukad stukning

I måndags så trillade Astrid i golvet efter att ha balanserat på Lucas bobbycar, hon glömde snabbt bort fallet så jag tänkte inte mer på det. Sen på kvällen när hon gått och lagt sig i sin säng så började hon gråta efter en stund och sa att hon slagit sin arm. Jag gick upp och pratade med henne, men då hon var så väldigt trött och grinig så tänkte jag att hon överdrev. Efter en liten stund somnade hon, med mig sittandes bredvid och strykandes på armen.

Under natten mot tisdagen så vaknade hon gråtandes titt som tätt, varje gång hon rörde armen. På morgonen ville hon inte röra den alls, och efter att ha pratat med sjukvårdsrådgivningen bestämde vi oss för att jag och Astrid skulle åka till till hälsocentralen än en gång. Där träffade vi vår ordinarie läkare som på en gång skickade oss till Sunderby sjukhus för att röntga, hon misstänkte att det antingen blivit en fraktur i armbågen eller blivit en stukning ovanpå den gamla stukningen.

Vi fick komma in snabbt, personalen på röntgen var jättegulliga och förklarade för en orolig Astrid vad som skulle hända. Hon var verkligen tapper och gjorde det som behövdes trots att det gjorde ont, och fick med sig en liten ring och en groda för besväret. Det visade ingen fraktur, så vi fick lättade (iallafall jag) åka hemåt efter ett stopp i cafeterian för en glass som hon blivit lovad, och en krya på sig-kram av doktor Lisa som kom och sa hej.

Kan man knyta fast henne i soffan tror ni? Där spenderade vi resten av dagen iallafall, tillsammans med lillasystern. En absolut lagomt vild aktivitet.