torsdag, juni 13, 2013

Picknickpatrullen och skadad dotter

Dagen startades på bästa vis med promenad till lekpark och häng med picknickpatrullen (vi lär vara parkarbetarnas värsta skräck innan sommaren är över, sopkorgarna fylls snabbt när vi drar fram!). Elsa hade myror i brallan och ville inte sitta still på filten, inte låta bli fikat som var framdukat, inte låta bli att äta maskrosor och ABSOLUT inte sova. Vi var inte så synkade med andra ord, och istället för att sitta avslappnad på filten så var jag mer irriterad på masken i famnen. Imorgon blir nog en bättre dag! Om inte, så ska jag då iallafall ha lägre krav.

Min plan för eftermiddagen var att hämta Astrid tidigt, äta mellis, åka iväg och handla det sista till helgens kalas och sedan åka hem och laga middag. Så blev det inte riktigt, då jag fick samtalet från förskolan som ingen förälder vill ha. Mitt barn skrikandes i bakgrunden och förskoleläraren som förklarar att det hänt en olycka. Turligt nog så var jag och Anna bara nån kort minut därifrån, och jag fick snabbt min ledsna flicka i famnen. Det hade blivit en krock mellan Astrid och en ur personalen, och hon klämde då ena armen vid armbågen.

Hon kunde inte sträcka ut, lyfta på eller använda den, så jag ringde efter pappan som fick ta Elsa så jag kunde åka till hälsocentralen för en koll. När vi först träffade en sköterska så ville hon inte ens försöka sträcka ut armen, och vi fick på en gång träffa en läkare, som visade sig vara kyrkis-kompisen Johans pappa! Då var det inte så noga längre, han fick klämma, vrida, dra och trycka och hon visade glatt upp sin vattenflaska som hon höll upp med armen som tidigare gjort så ont.

Då släppte all oro och vi åkte hem igen. Gissningsvis så var vi lite snabba på att åka in, att hon inte ville använda den först berodde nog på att det fortfarande tog ont efter den ordentliga smällen. Men när smärtan dämpats och hon blev lite distraherad så gick det bra. Jag tycker att det är så svårt, att veta när man "egentligen" ska åka in, men resonerar så att om jag är för orolig för att stanna hemma så är det lika bra att kolla upp saken. Nu märks det då ingenting på henne, så vi förklarar henne fri från skada och tar helg.

Av förklarliga skäl uteblev därför min planerade eftermiddag, och eftersom att allt inplanerat ändå var tvunget att göras så tog jag mig inte iväg till gymmet förrän kl 20. Trött och inte särskilt motiverad, men efteråt var det skönt! Nu har jag just mumsat i mig lite kvällsfika och ska hoppa i säng. Imorgon har vi roligheter planerade, och åker till Bredsel efter att Crille slutat. Fina fisken!


Turkisk yoghurt, kokos, honung och frusna hallon. Mums!

5 kommentarer:

  1. Men fy, det samtalet som man absolut inte vill ha :-( Vilken tur att allt gick så bra. Jag skulle nog också ha kastat mig in i bilen och åkt till vc.
    I onsdags var det en pojke på C:s avdelning som hoppade ner från klätterställningen och gjorde illa armen. Tyvärr var den bruten så det behövs inte så mycket för de små...

    Är du laddad för imorgon? Själv är vi taggade till tusen ;-)

    SvaraRadera
  2. Fy för såna samtal! Tur att det gick bra.

    SvaraRadera
  3. Jag är ju en sån där som hellre åker in en gång för mycket... Som nu sist när Z hade fått tre rejäla bulor bakom huvudet och vi oroade oss för att det var nåt allvarligt då han var väldigt besvärad och knappt fick på sig kepsen. Vi åker in, läkaren känner efter och hmm:ar lite. Diagnos? Reaktion på myggbett. Dåå kände jag mig lite väl hönsig. ;) Men han skrev iaf ut allergimedicin som vi kan ge i förebyggande syfte.... :)

    SvaraRadera
  4. Hellre en gång för mycket än en gång för lite:)

    SvaraRadera
  5. Stackars Astrid, men skönt att det gick så bra som det gjorde. Hoppas ni har det bra! Här har vi snart sommarlov, bara två arbetsdagar kvar =)
    Kram

    SvaraRadera