Jag tycker att det är så lyxigt att vakna först. Kliva upp själv medan resten av huset sover, starta upp lite långsamt och lyssna på kylskåpet som surrar. Det händer sällan nuförtiden, kanske därför som jag uppskattar det extra mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gudarna ska veta att man måste vakna tidigt om man ska hinna före sina barn numera. Särskilt om åtminstone den ena av dem haft en jobbig natt och ens egen sömn har blivit lidande... Själva brukar vi njuta av lugnet som sprider sig när båda barnen har somnat på kvällarna. Men då är både jag och mannen för utmattade för att orka göra annat än att sitta i varsitt soffhörn och pusta (jag med minstingen i bärsjal på magen, han vaknar om jag lägger ner honom).
SvaraRaderaFöljer dina öden och äventyr, men oftast läser jag från mobilen och är för lat för att kommentera...
Kramis
Jag håller med! Nu har jag precis skickat iväg sambon och yngste sonen på simskola, kvar är jag, huset, min frukost och två sovande barn.
SvaraRaderaHärligt! Ovanligt. Men härligt!
Håll tummarna att jag hinner äta upp innan någon vaknar! :-D (oddsen är låga)
I jinxed it!
SvaraRaderaPrecis när jag tryckte "publicera" på min förra kommentar vaknade äldste sonen...
Men - jag lyckades smyga ned honom så att vi åt frukost tillsammans, han läste tidning och jag bok. :-) Sen när jag hade en tugga kvar av mackan vaknade lillasyrran och då mutade jag storebror att han fick spela DS om han kom med upp och så låg vi alla tre i vår säng och myste i FLERA TIMMAR. :-) Gud så härligt! :-)
Lillebrorsan och sambon är fortfarande på huppegupp, har det garanterat bra ihop de med så det blir liksom win-win för alla inblandade när det funkar såhär pass bra...