Årets första mil!

När jag låg och funderade i mitt tillstånd av insomnia under natten så blev jag så galet motiverad till att träna. Det har blivit lite av den varan sedan allergin och hostan med stort H gjorde intåg, och när sedan allergin mattades av blev hostan kvar. Besökte hälsocentralen i veckan, fick en 6 dagar lång kur med kortison att knapra (dricka), och nu är hostan ett minne blott.

I vart fall så låg jag och tänkte ut en ny runda i mitt pigga lilla huvud, och blev så sugen på motion att jag nästan var påväg att bege mig ut 02:00. I kväll när Crille nattade barnen så pluggade jag in hörlurarna, snörde skorna med specialknuten och trampade iväg. Fokus låg på distans och inte tid, såg framför mig att jag skulle springa årets första mil, ta den tid det vill. Ana min förvåning när jag, inte ens svimfärdig, stannade klockan på 54:05 med 10 kilometer i benen.

Eufori! Jag vet att jag har som bäst energi första rundan efter ett uppehåll, men det känns i alla fall som att jag inte tappat så mycket under uppehållet som blev. Löparsäsongen 2014 har potential att bli succé för min del!