Äntligen skolbarn

Hon har väntat på och längtat efter den här dagen, min stora tjej. Redo för skolstart har hon varit länge nu, så vi är inte oroliga alls för hur det ska gå. Jag tror att det var bra med en smygstart på fritids redan innan, så att hon hunnit "bo in sig" i nya lokaler och träffat personal och några nya kompisar. Fritids och förskoleklass är i samma/intilliggande lokaler, så det är samma kapprum och personer runt omkring hela tiden.

I Sävast finns tre förskolor, och barnen från dessa tre har nu blivit sammanslagna till två klasser. Tyvärr så var det Astrids grupp från föris som fick dela på sig, men hon har med sig 5 kompisar från föris till förskoleklass röd, och flera av tjejerna i klassen från de andra förskolorna spelar hon fotboll med och känner till. Så det är inte så många helt nya ansikten, och jag tror absolut att det kommer bli en bra klass.

För mamman har det känts lite vemodigt, att min förstfödda nu lämnar förskoletiden bakom sig och beger sig ut på nya äventyr. Jag tvivlar inte en sekund på att hon kommer fixa "skolan" och allt som kommer till med matsal, gå in från rast, hålla sig på skolgården, lyssna på personalen, hålla ordning på sin saker och vara en bra kompis. Det vet jag att hon kan! Men hon tar lätt illa vid sig, och är lite nervös över att det är blandat med "storbarn" (skolan är F-6). Det kanske är nu hon får lite skinn på näsan, och lär sig att säga ifrån om det är något som inte är schysst? Jag hoppas och tror det.

Redo för ett nytt kapitel i livet