Här är hela jag

Det känns konstigt att dela med sig av allt på våran väg som förhoppningsvis ska leda till ett pyre. Att förra veckan berätta att vi misslyckats ännu en gång, kändes både skönt och obekvämt. Skönt därför att allt känns så mycket lättare när man fått säga det rakt ut och inte går och bär på det som en tickande bomb i bröstet. Obekvämt på så vis att vi tidigare bara pratat med varandra om hur det känns varje gång det går åt skogen. Vi har delat med oss av situationen i det stora hela med andra, inte gått in på detaljer och öppet visat våran besvikelse vareviga månad.

I oktober 2008 skrev jag om vad jag gjort under dagen istället för att beskriva hur ont det gjorde i hjärtat när blodet kom. I januari 2009 berättade jag hur vi tillsammans med Palina ätit middag på thairestaurang och skrattande tävlat i servettvikning, inte att vi samma kväll höll om varandra i mörket och grät tillsammans över pyret som inte ville bli. I juni 2009 var det golfsnack som präntades ner, inte våra funderingar över vart man hittar en kombinerad golfbag/barnvagn och när vi äntligen ska få användning för en sådan.

Här har ni det, hela mig och större delen av mitt liv. Än så länge känns det rätt att dela med sig och så länge det gör det ser jag ingen anledning att tiga som en mussla och må sämre på insidan.