Idag gick våran sol i moln ännu en gång. Vi ska inte bli föräldrar i juni 2010 heller. Inte i mars, inte i april, inte i maj och inte heller i juni.
Ett dämpat nej kom över mina läppar imorse när jag gick på toaletten, och sen kom tårarna följt av ännu ett nej. Nej för att det inte lyckades den här gången heller och för att Darling är långt bort i skogen och inte här. Lite hopp kvar i hjärtat och ett besök på apoteket. Man skulle kunna tro att man vänjer sig vid ensamma streck på en vit sticka i plast, men det gör man inte. Varje gång känns det som ett knytnävsslag rakt i magen som inte har ett pyre inneboende.
Nu undrar jag två saker:
När tar tårarna slut?
När kommer det där jävla brevet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh va härligt! Själv letar vi hus för fullt, så himla tråkigt att bo i lägenhet just nu ;-)
SvaraRadera17 månader är ju jätte länge så jag förstår att det varit jobbigt, hoppas dom luskar ut "felet" och att de är enkelt fixat.
Jo timingen var ju rätt perfekt :-) Hade ett vikariat på en förskola. Så jag hann prova på mitt framtida yrke innan jag börjar plugga, hade sån tur att viket gick ut strax innan jag gick på mammaledighet.
Jo de är rätt full rulle hela dagarna och speciellt nu när hon varit så sjuk att vi inte kunnat vara ute lr träffa andra, då klättrar man verkligen på väggarna :-)
Lär ju bli kaos när andra kommer, för Ristin ska inte börja dagis förrens nästa höst. Vill helst inte ha henne på dagis så hon kommer hem med nöffnöff sjukan medans bebisen är så liten :-/