Varför ska man med lupp leta fel hos andra? Bestämma vad som är rätt och vad som är fel, döma hur andra beter sig och värdera deras val? Fy vad less jag blir! Det har blivit så uppenbart för mig sedan Astrid kom, att när det gäller barn så anser sig alla ha rätt till att uttrycka sina åsikter och att alla anser sig själva ha rätt.
Ta t.ex. valet att resa med barn på solsemester, från ena sidan där de till resor tveksamma står får man höra att det är oansvarigt att utsätta små barn för flygresor då de kan få ont i öronen, att det är en helt annan bakterieflora vilket kan ställa till det för små magar, och att en olycka kan ju hända, vill man verkligen vistas i ett annat land då? För att inte tala om värmen! Stackars barn!
Mitt emellan står man och funderar, lock i öronen kan ju till största sannolikhet undvikas om barnet dricker under start och landning, de ska ju inte äta eller dricka något som man som förälder anser vara osäkert, sjukvården är i de flesta andra länder lika bra som hemma, och de senaste dagarna har ju verkligen bevisat att vi inte bor på nordpolen direkt. Visst finns det risker, men om man tänker sig för så ska det väl inte vara någon fara?
På andra sidan står de helt avslappnade och skrattar åt alla argument som de tveksamma kommer med. De dömer ut dem som fåniga, löjliga hönsmammor som kommer curla sina barn tills dom är 30. Stackars barn!
De här grupperna finns att finna då det gäller i stort sett alla frågor och funderingar, och deras högborg heter Familjeliv. Tidigare när jag funderade över något kunde jag leta svar där, men jag ger fan upp. Det är inte klokt vad människor anser sig ha rätt till att säga/skriva, och hur vidriga folk kan vara bara för att de sitter framför en dataskärm och inte står ansikte mot ansikte med personen de klankar ner på.
Visst får alla ha åsikter, och tur är det väl att vi alla inte tycker likadant, men det är alla värderingar om vad som är rätt och fel som gör mig illamående. När det gäller frågan om halvårsbarn ska äta välling eller ersättning, om det är okej att publicera bilder på sina barn på internet, när/om det är okej att ha barnvakt för att själv gå på fest osv.
Jag har velat, och velar fortfarande, över hur jag ska göra när det gäller Astridbilder här på bloggen. Ena dagen är min lösning vattenstämplade bilder, nästa dag inga bilder alls och den tredje dagen funderar jag på låst blogg. Sen kommer dagar som idag, då jag funderar om det verkligen kommer vara en big deal då Astrid blivit stor nog att förstå och bestämma själv. Kommer exponeringen av oss själva att minska under de kommande åren? Jag tvivlar.
Därför läser jag runt för att hitta olika syner på saken och lättare kunna bestämma mig. De tveksamma tycker det är FRUKTANSVÄRT hur man exponerar sina barn, tänker man inte på risken att någon kan sno bilderna? Oansvarsfullt! De avslappnade skrattar och funderar om de tveksamma ska gömma sina barn från omvärlden hela livet, och undrar varför någon skulle vilja tjuva bilder på deras ungar. Hönsmorsor!
Och här står jag i mitten och funderar hur fan jag ska göra. Hur gör ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag påbörjade en blogg genom blogger som du har men ändrade mig sedan till det som jag har nu för att folk skall kunna se bilderna men inte kunna spara ner dem vilket de har som automatiskt där att bilderna inte kan sparas ner. Som du säger det är en svår fråga att svara på och man gör ju som man själv vill. För mig kändes det roligt att visa bilder för nära och kära som läser bloggen och kunna hålla lite koll på vad som görs och hur stora barnen är osv men ville som sagt inte att folk skall kunna ladda ner mina bilder på sin dator därför valde jag detta alternativ istället att byta bloggställe helt enkelt.
SvaraRaderaJag känner att jag helt klart har en broms vad gäller bilder i bloggen! Någon gång ibland känns okej.
SvaraRaderaAtt finnas på nätet är inte så annorlunda från att finnas i verkliga i världen. Främlingar ser ju både mig och lillan när vi rör oss ute. Så en bild på oss ibland, vad gör det? Och att någon vet saker om oss gör mig inte heller så mycket. Till en viss gräns.
Jag skriver inget i bloggen som jag inte skulle kunna säga till en främmande människa. Jag lägger inte heller ut bilder som visar något som jag inte skulle visa en främmande människa.
Ungefär så.
Jag lägger inte upp nakenbilder på mina barn. Och så får jag väl erkänna mig som medlem i den gruppen som inte förstår vad någon skulle kunna ha för anledning till att ta bilder på andras barn? Och vad är det värsta de kan göra med dem?
SvaraRaderaTror dessutom precis som du att vi inte kommer visa mindre av oss själva på internet i framtiden. Jag våndas över mycket angående mina barn, men faktiskt inte detta.
Till Marie som också kommenterat det här inlägget: Det där är tyvärr bara en falsk trygghet. Jag kan spara ned bilderna på din blogg till min dator på fem sekunder om jag vill.
SvaraRaderaJag har inga barn, men undviker naket på bilderna jag lägger ut på brorsbarnen
SvaraRaderaJag är som dig och funderar fram och tillbaka hur jag ska göra med bilderna på C. Men jag har bestämt mig för att jag kommer att fortsätta att lägga upp bilder på henne. Jag sätter en vattenstämpel på bilderna för då är det nog inte lika "roligt" att spara bilderna för andra.
SvaraRaderaJag tycker att min blogg skulle bli tråkig utan bilder på vårat mirakel.
Jag ses gärna i veckan, när var och hur?
Jag lägger upp bilder på junior, dock inga nakenbilder.
SvaraRaderaJag lägger upp bilder när jag känner för det, dock är min blogg låst och det känns bäst för mig/oss. Vill inte direkt dölja min son för omvärlden, men vill ha koll på vilka som följer oss. Direkta nakenbilder kommer jag aldrig lägga ut oavsett, där går gränsen.
SvaraRaderaÅh vad jag känner igen mig! Hittills har lösningen hetat "oigenkännbara bilder", dvs bilder där man inte ser lillans ansikte, närbilder på händer, fötter mm. Å ena sidan känner jag att varför ska jag undvika att visa henne, å andra sidan känner jag att jag nog egentligen inte har något behov av det heller. Så jag fortsätter nog med det inslagna spåret. Det är en lite kul sport också, att fota fina anonyma bilder. Men när jag ser fina barnbilder som t ex de som "En bulle i ugnen" tar så funderar jag om jag skulle visa mer.
SvaraRadera