Sömnsnackaren

Jag har pratat i sömnen mer eller mindre hela livet. När jag var yngre hördes det sällan vad jag sa, men jag var i stort sett alltid arg. Sen jag träffade Darlingen och han kunnat återge mina nattliga samtal med mig själv har jag mest sagt roliga saker.

En gång satte jag mig upp i sängen, pekade mot dörren och sa klart och tydligt "-RANDIS, kom ner därifrån!". Vi tolkade det som att Randis var en katt som satt sig på dörrlisten. Vi har aldrig haft nån katt.

Det var iallfall inte poängen med det här inlägget, utan det var nattens surr jag tänkte återge. Då Darlingen är ledig idag (hip hurra vilken bra överraskning!) så tog han babyjouren efter läggdax. So far so good, men det han inte räknat med var att han skulle ha en expertkommentator till hjälp under natten. Så fort hon pipit till och han rest sig ur sängen har jag öppnat truten "-Nu är klockan XX, hon vill nog bara ha tutten", "-Klockan är xx, det är dax för lite mat". Jag hade proppat igen truten på mig med en socka om jag hade vetat hur jobbig jag varit i natt, men det roliga i det hela är att jag inte varit vaken. Jag vet mycket väl att Darlingen fixar nätterna precis lika bra som jag, men mitt sovande jag ville ge lite tips.

En annan natt för inte så länge sedan, då ljög jag i sömnen. Darlingen frågade om hon bara ätit en flaska (hon äter välling om nätterna), och jag svarade att hon ätit två, så jag hade varit ner och blandat en till. Skitsnack, det hade jag inte alls gjort. Mycket kan jag missa när jag är i sömnens värld, men hade jag gått ner och blandat en till flaska hade jag nog vaknat till tillräckligt mycket för att minnas det på morgonen.

Han har det inte lätt den där Darlingen..