Respektlöst

Alltså, mitt blod kokar. Jag blir så arg på folk som måste trycka ner andra för att må bättre själv. Eller nej, jag tycker synd om de satarna. Det måste vara fruktansvärt att inte vara lycklig i sig själv och att tro att man mår bättre innerst inne om man tvingar någon stackare att må sämre än vad man själv gör.

Anitha Schulman, hon skriver vad hon tycker, tänker och känner, rakt upp och ner. Jag delar inte alla hennes åsikter, men jag respekterar dem. Hon har fått så fruktansvärt mycket skit från främmande folk sen hon blev mamma och har berättat ocensurerat om hur hon mår och hur deras vardag ser ut.

Idag skriver hon om hur trött hon är på elaka personangrepp i kommentarsfältet, och jag förstår henne. Det handlar inte om att hon bara vill bli stryken medhårs, folk är verkligen vidriga emellanåt. Om de vågar stå för vad de skriver? Nej, eftersom kommentarerna är anonyma. Bara det visar ju på att de vet att det är något fel med sättet de beter sig.

De flesta som kommenterat dagens inlägg försöker peppa henne till att skita i alla elaka idioter, men så finns det några "guldkorn", som anonyma signaturen Lisa:

"Varför skriver du om ditt liv? Varför tycker du att det viktigt att synas och höras? Varför är ditt privatliv inte privat? Tror du att du inte finns om du inte skriver om ditt liv och får kommentarer – även om du bara vill ha positiva.

Anitha, jag är övertygad om att du är en fantastisk person utan att behöva få okända personers bekräftelse."

Man kan ju fråga sig varför denna Lisa läser Anithas blogg, och tydligen är så nyfiken på hennes privatliv, men inte kan låta bli att kommentera att hon inte borde skriva? När jag tidigare blev irriterad över hur folk skrev, vad de skrev om och vad deras åsikter innebar så sa alltid Darlingen "-SLUTA LÄS DÅ". Och det är ju så jäkla rätt.

Det finns väldigt få människor som skulle vräka ur sig elakheter face to face till en främling, men när man sitter och gömmer sig bakom en skärm är det fritt fram. Istället för att bli irriterade och provocerade på hur Anitha lever sitt liv, kan de då inte bara låta bli att läsa?