Jag mår skitbra. Jag älskar att vara gravid. Jag är inte ett dugg less. Provocerande va? Nu ska man må skit, klaga hål i trumhinnorna på omgivningen, vagga runt som en anka och försöka vräka ungen med hjälp av alla husmorsknep man kan komma på.
Inte jag, men jag längtar efter dagen när den lilla vill komma ut till oss. Vi får se när tålamodet tryter och jag sällar mig till skaran av gnällpreggos. Magbild bjuder jag på ikväll när Darlingen fotat, tills dess får ni klara er med denna bild av hur det kan se ut i magen när man har en vecka kvar till beräknat förlossningsdatum. Det ser ganska trångt ut!

Jag älskade oxå att vara gravid, ville aldrig att det skulle ta slut samtidigt som jag höll på att spricka av längtan. Men sen när jag var på BF+10 så trodde jag att jag skulle dö, det tog ju aldrig slut. som tur var kom hon på BF+11
SvaraRaderaDet är ju helt underbart att få må så bra. Jag älskade också att vara gravid men önskade att jag inte haft så mycket krämpor. Känns lite trist att troligtvis inte få baka några mer barn i magen. Är otroligt nöjd med två fina söner!
SvaraRaderaTack för ditt inlägg om pappaproblemet. Du skrev faktiskt precis det jag behövde höra och det är så sant. Jag behöver ju i första hand ta hand de mina och mig själv. Så han får ta att jag inte orkar med honom. Men jag tror det kommer bli ett litet krig om det...